2. Dokusåpaskandaler. Säg "Big Brother Linda" och samtalet kommer gå på av sig själv. Garanterat, här vågar alla ha en åsikt.
3. Mat, recept. Tydligen finns det ett stort intresse att berätta vad man har ätit och vad man planerar att äta. Var dynamiken i samtalet finns vet jag fortfarande inte. Men det är kanske det som är poängen. Douglas Adams menar att människan är alldeles för menlös och dum för att prata om något viktigt, därför kryssar samtalen fram genom självklarheter och dumheter som att det regnar eller att man åt potatisgratäng i söndags (och att den var god, eller att man inte tycker om regn).
4. Sport. Även om man hatar sport så vet man allt som sker i sportvärlden. Helt mot sin vilja, frågan är bara om man låtsas bry sig eller inte.
5. Jobbets jävlighet. Det närmsta man i regel kommer till en intressant diskussion. Eller är det bara jag som är för dum för att inse att alternativ 1 - 4 är personalens minsta gemensama nämnare för att slippa vara på dåligt humör under de korta rasterna? Vid närmare eftertanke är det nästan alltid jag som tar upp detta ämne. Det känns ju som man framställer sig som en kul prick.
Kära kamrat, har du inte glömt det myckna festandet på helgerna? Eller gör man inte sånt i Gävle?
Annars känner jag igen mej opå allt annat du skrivit.
Det hårda festandet bör man hålla tyst om.. en "helkväll" för ordinarie personal är två glas vin och en öl.. och ett fylleslag har man max var tredje år. Fylleslag innebär personalfest där det kanske dricks en flaska vin...
Vi andra får viska om det vilda livet så att de inte hör, det vore förmycket för dem..