Snart ska vi börja använda analkatetrar. Det är en high-tech variant på den numera omoderna blöjan.
Utvecklingen går framåt.
I slutet av varje månad ligger det ett nytt anställningskontrakt i mitt postfack. I slutet på varje månad skriver jag och sex andra systrar på avdelningen under fyra papper. Ett behåller vi och knölar ner tillsammans med de tidigare kontrakten. Jag förbinder mig för 18 500 i månaden att lojalt och flitigt följa landstingets policy och föreskrifter och stämpla in och ut fem gånger i veckan.
I ett och ett halvt år har jag med samma likgiltighet stämplat in och ut och skrivit på kontraktet varje månadsslut. Tillfällig istället för den numera omoderna tillsvidareanställningen.
Utvecklingen går bakåt.
Allt har gjorts rätt, psyokonsulentens perfektion, högskola, CSN och "mer killar behövs inom vården" men psyokonsulenten vet inte ett skit om vad vården behöver och "inom vården finns det alltid jobb" är en lögn och a-kassan är skillnaden mellan fritt fall eller jag kanske kan ha mjölk i kaffet och varenda krona är betald och det är vår försäkring och nu måste vi betala ännu mer för att de som tjänar mer än 35 000 i månaden ska få den där utlovade tusenlappen av Reinfeldt och snart är postfacket tomt och det finns inget papper att skriva under och jag ser mig själv stå tandlös och väsa i mörkret bakom parkeringshuset men
innan
jag
börjar
sniffa
lim
känner jag doften från tarmarnas mörkaste vrår redan ute i korridoren när de tömmer ut sitt innehåll över madrassen och då vet jag att det alltid finns jobb inom vården men snart är man ersatt av en analkateter.

Men inte utan motstånd.

15:e november
politisk strejk
"Rör inte vår a-kassa"

Från SAC:s hemsida:

SAC har beslutat att dra igång en kampanj mot försämringarna av a-kassan, som är en attack mot hela arbetarrörelsen. Alla som vill visa regeringen att vi inte accepterar detta uppmanas att delta i den politiska strejken och demonstrationerna den 15 november.

Givetvis bör även de offentlighetsanställda vård- och omsorgsarbetare som är hindrade att delta i politiska strejker att delta på annat sätt i kampanjen.

Utöver höjda avgifter väntar:

• Medlemskap i a-kassa ska på sikt bli obligatoriskt. Frågan börjar utredas under hösten.
• Medlemsavgifterna ökas med ca 10 miljarder (från 4 till 14 miljarder). Vilket som sagt medför att merparten av medlemmarna får en 500% ökning av sin medlemsavgift.
• Studerandevillkoret tas bort. Detta är intressant då borgarna anser att studenter ska räknas som arbetslösa, vilket de inte gjort tidigare. Studenter ska alltså enligt borgarna räknas som arbetslösa, men inte få samma arbetslöshetsersättning som andra arbetslösa.
• Arbetsvillkoret höjs till 80 tim/mån (nu 70 tim/mån).
• Ersättningen baseras på de senaste 12 månadernas inkomster (nu 6 månader).
• Den högsta ersättningen sänks till 680 kronor (från idag 730 kr).
• Ersättningsnivån efter 200 ersättningsdagar sänks till 70% (från idag 80%).
• Ersättning lämnas under högst 300 dagar, med undantag för dem som har försörjningsansvar för barn. De kan få ersättning i 450 dagar.

Läs mer på arbetsförnedringen.se

"När kan han på rum sjutton åka hem?"
"Det beror på kommunen. Han väntar på äldreboende."
"Men skicka hem honom så länge då. Nu. Genast."
Och så låter det varje dag. Tempo Tempo Tempo. Patienterna ska skrivas ut och det fort och sjukhuset lägger upp nya briljanta strategier och planer. Förbättra flödet. Vi måste få ett bättre flöde. ”Och så får vi ett bättre flöde” avslutet känner vi igen. Det brukar vara konsulternas svar på tiotusenkronorsfrågan.

Några få ökar tempot. De lojala. De som jobbar för två och när bemanningen stramas åt jobbar de för tre. Kom igen nu! Nu kör vi! De låter som fotbollstränare och arbetar i ett vansinnigt tempo.
Jag fattar inte. Jag fattar inte det meningsfulla att fortsätta i detta furiösa arbetstempo.
Är det kul?
- nej, men vården är inte ”kul”
Ger det mer pengar?
- nej, vården är välgörenhet
Är det bra för vården?
- nej, men vården handlar ju inte om patienten, bara dess abstraktion. Xet i en ekvation som alltid går åt helvete, typ.
Ett flöde påverkas i liten grad av en enskild arbetare och kvar finns frustrationen av att stå stil. Ett beklagligt öde. Surt går de stressade runt och fräser. "Varför ligger han på rum sjutton kvar för?"

Några rör sig bakom ryggen.
Tofflorna släpar mot golvet. Ryggen hasar mot soffan. Det sörplar från kaffemuggen.
Ett flöde påverkas i hög grad av en enskild arbetare. Men det är ett annat flöde, man ändrar riktning på det, man låter patienten på rum sjutton ligga kvar, förneka krisen, vänta in kommunen, ta hänsyn till patienten och anhöriga. Vem kan med gott samvete skicka hem en multisjuk nittioåring till hemmet? Patienterna är traumatiserade av hemtjänsten. Anhöriga förgås av ångest, vill inte, kan inte överlämna stackaren till en sönderstressad hemtjänst. Inte igen.

Koordinatorerna och konsulterna sliter sitt hår. Flödet, vi måste få ett flöde.
Öppna mer platser. Öppna upp de platser som stängts.
Han på sjutton stannar kvar tills plats finns. Vi får en ros i tidningen. Och konsulterna ris.