Spya


E-mail this post



Remember me (?)



All personal information that you provide here will be governed by the Privacy Policy of Blogger.com. More...



"Jag kan hantera allting. Skit och sår, det spelar ingen roll. Jag kan stå och mocka utan att det bekommer mig ett dugg. Men spyor. Det går bara inte." En syster sitter och debriefar efter att ha varit tvungen att torka upp en stor pöl ättikstinkande spyor.
Detta står oss upp i halsen. Och aldrig har det varit så mycket som i år. Vinterkräksjukan har slagit alla rekord. Och nu spyr även hundarna.
Det är inte bara lukten, den där frätande sura, det är inte bara konsistensen, den där som påminner om sönderhackade öronmaneter, det värsta är dissonansen.
Äckligaste ljudet är kräkningen. Naglar mot griffeltavlor eller tugga med öppen mun. Spyan är värst. En stor undersökning har dessutom bevisat det. Och vi står mitt upp i det. Ett russin kommer in i ilfart från akuten, Transportpersonalen ser ut som dart Vader när de kommer rullandes med sängen. Kort därefter trycker det på och russinet måste till toaletten. Och det droppar från blöjan. Ett vidrigt spår går att följa från sängen in till toaletten. Och sen kommer det. Uppkastningen. Den där kaskaden. Rakt ner i handfatet. Russinet klamrar sig fast i porslinet och vräker ur sig allt.
Det här är bortom allt vidrigt. BRLÖKUGHLIRÖK Det är som någon kört ner armen i halsen på henne och med ett hårt tag om magsäcken och diafragma håller på att vända ut och in på tanten.
Jag torkar och torkar. Håller andan och stapplar yr ut på rummet.
Händerna är söndertvättade. Tanten ligger inrullad i blöjlakan.
Jag vill s p r i n g a hem från s k i t e n.
Sitter en dag senare och softar på min lediga dag. Tills det rinner till i munnen. Illavarslande. Några minuters diffus känsla av att något gått åt helvete innan jag känner kaskaden skjuta upp från mig och toaletten fångar upp ljudet i en härlig symfoni när jag möter vattnet i en våldsam tömmning.
Sjukskrivning. Jag tycker synd om mig själv.
Med svetten utträngd i porerna ser jag mig i spegeln. Kan inte med mig själv så här.. Jag vill inte det här längre.. Ge mig lite glamour.. konstaterar att jag ser malign ut och går en karensdag tillmötes. Innan handfatet räddar govlet från spyan.


0 Responses to “Spya”

Leave a Reply

      Convert to boldConvert to italicConvert to link

 


Om bloggen

  • En sjuksköterskas neuroser
  • Allt är generellt skrivet sÃ¥ att ingen kan röjas IRL.
  • E-mail: nursepunx@hotmail.com

Previous posts

Archives

Links


ATOM 0.3