Julledigheten hade precis börjat och i andra klass balanserar vi omkring bland de noppiga sätena med de vita lösskydden. Vi som åker med öppen biljett i andra klass får flytta runt och ge plats. Allt för att spara några tior. Vid varje stopp blir det hela havet stormar i tågvagnen. Nästa stopp Uppsala. Nya passagerare tränger sig in i gången med resväskor dragandes efter sig. Stannar upp och tittar på stolsnummret. Ska jag låtsas sova? Jag låtsas sova. Och snoriga rödnäsan väcker mig. Ursäkta säger vi båda och jag ställer mig upp igen.
På avdelningen; exodus. Ett helt gäng har sagt upp sig och ska börja jobba någon annanstans. En efter en har de dragit samma slutsats. Det är inte värt längre. Orkar inte mer. En efter en försvinner de iväg.
Helt förståligt.
Jag har tänkt likadant. Nästan varje gång jag stämplar in.
Drivna av trötthet på det nuvarande och begäret efter något bättre sätter igång rörelsen som i grunden uttrycker vägran och motstånd i dess mest ursprungliga och spontana form.
Men om vi springer slutar flykten vid en ny stämpelklocka så förbannat lik den förra.
Vi måste ha något annat. Det funkar inte att springa omkring inne i landstingslabyrinten. Vi måste komma ut, bort och förgöra.
Det billiga connex-tåget stannar i Örebro. Någon med lap-top och samsoniteväska kliver på, någon med broderade jeans och plastkassar flyttar. Tillslut hamnar man i resturangvagnen, sitter och suger på samma kaffe från Hallsberg till Göteborg.
Klass. Det är så här det är. Vi som flyttar och de som tar plats.
På avdelningen; exodus. Ett helt gäng har sagt upp sig och ska börja jobba någon annanstans. En efter en har de dragit samma slutsats. Det är inte värt längre. Orkar inte mer. En efter en försvinner de iväg.
Helt förståligt.
Jag har tänkt likadant. Nästan varje gång jag stämplar in.
Drivna av trötthet på det nuvarande och begäret efter något bättre sätter igång rörelsen som i grunden uttrycker vägran och motstånd i dess mest ursprungliga och spontana form.
Men om vi springer slutar flykten vid en ny stämpelklocka så förbannat lik den förra.
Vi måste ha något annat. Det funkar inte att springa omkring inne i landstingslabyrinten. Vi måste komma ut, bort och förgöra.
Det billiga connex-tåget stannar i Örebro. Någon med lap-top och samsoniteväska kliver på, någon med broderade jeans och plastkassar flyttar. Tillslut hamnar man i resturangvagnen, sitter och suger på samma kaffe från Hallsberg till Göteborg.
Klass. Det är så här det är. Vi som flyttar och de som tar plats.
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Rotlös”
Leave a Reply