Omfördelning. Det måste kännas så jävla skönt. Att expropriera oss alltså. Sjukhusets avdelningschefer, verksamhetschefer, divisionchefer, enhetschefer, stabschefer, deras biträden och självaste direktörn, det är måtte gå nöd på dem. Kanske behöver deras hushåll ett nytt kök i ekfanér, en tredje bil, en plasma-TV i sovrummet och intelligenta kylskåp (också med plasma-TV) eller en ny segelbåt (med plasma-TV!). Någonting behöver de. För de får nästan hälften av alliansens pengar räknat i kronor. Och tur är väl det. Tänk om någon lat jävla bidragslooser skulle få dem. Ursäkta. Men jag är alltid på extra dåligt humör efter att räkningarna är betalda. Visserligen är det ingen skam att vara fattig. Men det är knappast hedrande heller. Om jag hade pengar jababadibidibibbiidum. Hela fickan full med guld! Jobba när jag ville jobababadubidum. Om jag bara vore lite rik.. Förvirring. Jobbar natt och slö i sinnet blir man. Samtidigt sitter direktörn och svullar oxjärpar. Varje dag. Bergis. Den rike jäveln. Nu ska jag koka soppa på Moderaternas morötter.
Ingenkännande text och filmklippet verkligen fick känslan att gå in, förbannat bra låt i vilket fall som helst.
Tack för en bra blogg.