Delicato

Published söndag, juni 11 by gummo | E-mail this post

Fika, rast och kaffe. Jag gillar fika. Man skulle kunna säga att fika är min favoritsysselsättning på jobbet. Överhuvudtaget tycker systrarna om att fika.
Jag har under våren varit handledare till en sjuksköterskeelev. Eleven hade jobbat som undersköterska på ett äldreboende innan det svindlande karriärsteget till sjuksköterska togs. Från blöjor med resår till blöjor med nätbyxor (men det sa jag aldrig). Det viktigaste jag lärde henne var konsten att fika. "Man måste fika, annars går man under". Hon var duktig på att fika, en erfaren fikare.
"Ansvarar du över patienterna på rum 17 och 18? De är ju båda två äldre gubbar som behöver hjälp med allt. Bra omvårdnadsträning".
"Absolut!"
Våren har varit bra. Jag har fikat och predikat. Eleven har gjort resten, flitig som en scout. Med ett leende!
Delicatobollar. Kylskåpskalla delicatobollar. Kokosflagor snöar ner i knäet, chokladgrusig gegga rinner mellan tänderna och attan vad delicatobollar kan göra för en fika. Kylskåpskalla delicatobollar är ohotade på min topp fem fikalista sedan flera år tillbaka. Som en nål i armen.
Man skulle kunna säga att kylskåpskalla delicatobollar är mitt bästa.
I Fredags kom chefen med sin bekymmersrynka hårt skrynklad mellan ögonen.
"Alla till fikarummet nu. Personalmöte!"
Det finns ingen som kan förstöra en fikarast lika mycket som en chef med skrynklad bekymmersrynka.
"Vi har gått igenom övertaligheten här på avdelningen med ledningsgruppen nu....."
Alla tysta. Den här sortens konstpauser har jag aldrig förstått. Och vinnaren är..... Det är en konstpaus jag förstår.
Vi vet vad som kommer. Och den som får sparken är?
Kom igen nu chefen.
Nu då.
Fortfarande tyst och chefen ser ut som en enda stor bekymrad skrynkla.
"Vi har diskuterat och tjafsat emot, men det spelar ingen roll. Det finns inget mer att göra. Kommunal har gått igenom sina turordningslistor och det kan inte vi påverka.
Så alla våra undersköterskor flyttas över till resurscentrum. Men alla utom en kommer att lånas ut permanent tillbaka till oss. Och det beror på kommunals LAS listor, övertaligheten är så stor att man i princip måste ha jobbat i tjugo år för att klara sig".
Mötet avslutat.
Avdelningens cleanaste undersköterska. Fan. Undersköterskor som älskar Belle and Sebastian, Monster, Manu Chau och The Knife är sällsynta. Allt för sällsynta. Indiepopare kommer i regel aldrig längre än till hemtjänsten. Sjukhuset är ett träsk av Rix-FM lyssnare. Jag försmäktar. Ingen tipsar om nya band att lyssna på. (De tips jag får förpassas till glömskans mörka rum. Nej jag kommer inte gå och kolla på Robert Wells eller Patrik Isaksson.)
Vi protesterar.
"Det finns inget mer att göra"
Mötet avslutat.
Så fan heller. Hon blir LASad till förmån för någon tusenårig syster från medicinkliniken. Jag känner hur ögonbrynen drar ihop sig och pannan veckas.
Men men men fortsätter jag
Mötet avslutat.
Det måste finnas någonting mer att göra. De andra systrarna ser trötta ut, konstaterar lojt sakernas jävlighet och återgår till jobbet. Man kan bryta ihop för mindre.
Nästa arbetspass upptäcker jag tre sexpack delicatobollar i kylen.
"Tack för praktiken, det har varit roligt och lärorikt!"
Min elev har fattat allt sjuksköterskeyrket handlar om. Frossa. Det blir lite bättre då.
Tankad på socker ställer jag mig upp. Vi måste göra något.
Upp till bevis systrar.