What am I to do with my life
(You will find it out don't worry)
How Am I supposed to know what's right?
(You just got to do it your way)
I can't help the way I feel
But my life has been so overprotected.
- B. Spears

Ibland känns det som om jag arbetar med min mamma. Eller rättare sagt fyra mammor.
Avdelningens grupperingar blir tydligast under helgerna då systrarna ser till att jobba samma helgpass med sina gelikar. Jag blir oftast jokern i gänget. Eftersom jag inte har någon familj är jag chefens flexibla triumfkort som spelas ut så fort någon vill byta helgpass eller liknande. Helgerna med mammorna är mitt värsta trauma. De känner sig obekväma och jag känner mig skyldig till det. Och känner mig därför ännu mer obekväm. Vi har verkligen ingenting gemensamt. DE LÄSER INTE ENS HÄNT-EXTRA. De läser veckans Dam. Pete Dorethy och Kate Moss? Inte en aning. Monacos prinsessor kan de utan och innan. Vi har inte ens vårdens minsta gemensamma nämnare, kändisskvallret, gemensamt.
Deras barn är i min ålder. Därför är jag ett barn i deras ögon. Har jag ingen matlåda med mig så oroar de sig. "Du äter väl ordentligt?" Väldigt rörande.
Det värsta är när jag ska kommentera deras ungar. De visar bilder på dem. "Är hon inte söt?" De visar upp tabeller i lokaltidningens sportsidor. "Han är med i det laget, känner du till dem?"
- Nej hon ser ut som en tråkmåns.
- Nej jag tycker sport är skittråkigt. Speciellt fotboll i division 5. För övrigt var det sportkillar som han som förpestade tillvaron för oss alternativa i plugget.
Ibland tycks det finnas en vädjande undertext. Min son är en 25 årig mambo som spelar world of warcraft dygnet runt, kan inte ni bli kompisar?
Eller brutalkommunikation:
"Min dotter är ihop med en looser, kan inte ni bli ihop? "
Nej nej nej. Tack.
Efter ett tag fattar man hur fel man har. Mammorna är mina bästa.
De drar ner arbetstempot, ingenting kan hindra dem från rasterna och pepparkakorna. Har man fullt upp med arbete spänner systrarnas sin strängaste blick in i en. "Vi har rast nu. Sluta jobba".
Ok.
Sedan blir det tyst. De bläddrar i royalistporren och krasar pepparkaka. Inget landsting i världen kan rucka på dem nu. Men. Hur bra det än är med moderlig back-up så känns det som Britney har en poäng. Vad fan ska vi göra?
"Fy fan, när jag kommer hem så ska jag lägga mig i soffan och äta praliner. Tänker inte göra någonting mer, skiter i vad Uffe och ungarna säger. Jag ska ligga och äta praliner." Systern halvligger i soffan med pepparkakssmulor över magen.
Kanske göra så då. Viktigt att äta ordentligt.