I ett avsnitt av Scrubs har det hänt en olycka på ett äldreboende. Doktorerna J.D och Cox får ta emot gamlingarna på akuten och börjar tempa dem frenetiskt. Alla som är feberfria skickas hem direkt utan vidare undersökning. 37,1 yeah! Bye bye grandma'! High five och vidare till nästa rullstolsdinosaurie.
Scenen summerar kärnan i sjukvården. Håll gamlingarna borta! Har undersökningarna väl påbörjats kommer de tvingas fortsätta tills ett stort 0-HLR skrivs i journalen. Ingen hjärt- och lungräddning, dvs. nu lägger vi ner. Som tur är ligger ansvaret för gamlingarnas omvårdnad hos kommunen, så vi på sjukhuset behöver egentligen bara bota det mest akuta och skicka tillbaka dem så fort de är feberfria.
Om det inte vore för kommunen.
[Kåmmuun] Bara ordet orsakar narkolepsi.
Är livet ett enda stort misslyckande kan du alltid lyckas inom kommunen.
Möjligtvis kan de kommunala rättshaveristerna finna kommunalpolitiken intressant. Men det får mest ses som en säkerhetsventil för psykiatrins resursbrist. Deras eviga överklagningskrig mot kommunens planer och 'opinionsbildningen' mot dessa i form av kryptiska affischer eller passionerad cykelagitering är trots allt harmlös. Länkarna talar för sig själv.
Kommunen har sedan 90 talet överlåtit mer och mer omvårdnad till anhöriga. I praktiken heltidsjobbande döttrar med egna familjer, som nu även måste hjälpa sin gamla mamma.
Det är dessvärre bara början. År 2020 kommer välfärdssamhällets armageddon. Då har antalet invånare över 85 år ökat såpass mycket att äldreomsorgen kommer urlaka kommunernas budget helt. Samtidigt konstaterar socialstyrelsen att kommunerna konsekvent har minskat på äldreomsorgen. Behovet av omsorg ökar och tillgängligheten minskar... det är logik bortom allt förstånd. Men det förklarar varför kommunens handläggare helt sonika vägrar ta tillbaka gamlingarna efter att vi på sjukhuset har 'botat' dem.
”Skickar ni hem han nu innan helgen skickar vi tillbaka honom direkt till akuten när han kommer hem” Hotade en handläggare förra veckan.
Vi har två betongbyråkratiska kafkainstanser som ska arbeta tillsammans för patientens bästa. Det slutar med att rullstolen knuffas fram och tillbaka mellan kommunen och landstinget samtidigt som de skriver anmälningar till varandra.
Precis lika skruvat som i Scrubs.
Scenen summerar kärnan i sjukvården. Håll gamlingarna borta! Har undersökningarna väl påbörjats kommer de tvingas fortsätta tills ett stort 0-HLR skrivs i journalen. Ingen hjärt- och lungräddning, dvs. nu lägger vi ner. Som tur är ligger ansvaret för gamlingarnas omvårdnad hos kommunen, så vi på sjukhuset behöver egentligen bara bota det mest akuta och skicka tillbaka dem så fort de är feberfria.
Om det inte vore för kommunen.
[Kåmmuun] Bara ordet orsakar narkolepsi.
Är livet ett enda stort misslyckande kan du alltid lyckas inom kommunen.
Möjligtvis kan de kommunala rättshaveristerna finna kommunalpolitiken intressant. Men det får mest ses som en säkerhetsventil för psykiatrins resursbrist. Deras eviga överklagningskrig mot kommunens planer och 'opinionsbildningen' mot dessa i form av kryptiska affischer eller passionerad cykelagitering är trots allt harmlös. Länkarna talar för sig själv.
Kommunen har sedan 90 talet överlåtit mer och mer omvårdnad till anhöriga. I praktiken heltidsjobbande döttrar med egna familjer, som nu även måste hjälpa sin gamla mamma.
Det är dessvärre bara början. År 2020 kommer välfärdssamhällets armageddon. Då har antalet invånare över 85 år ökat såpass mycket att äldreomsorgen kommer urlaka kommunernas budget helt. Samtidigt konstaterar socialstyrelsen att kommunerna konsekvent har minskat på äldreomsorgen. Behovet av omsorg ökar och tillgängligheten minskar... det är logik bortom allt förstånd. Men det förklarar varför kommunens handläggare helt sonika vägrar ta tillbaka gamlingarna efter att vi på sjukhuset har 'botat' dem.
”Skickar ni hem han nu innan helgen skickar vi tillbaka honom direkt till akuten när han kommer hem” Hotade en handläggare förra veckan.
Vi har två betongbyråkratiska kafkainstanser som ska arbeta tillsammans för patientens bästa. Det slutar med att rullstolen knuffas fram och tillbaka mellan kommunen och landstinget samtidigt som de skriver anmälningar till varandra.
Precis lika skruvat som i Scrubs.
4 Responses to “Kommunen”
Leave a Reply
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
Ni är roliga... Kämpa vidare. He det bra TOR på epost@vi-pr.se
Hej på er... Ni är roliga... Kämpa vidare... Från TOR på www.vi-pr.se epost@vi-pr.se
Jag börjar fan fundera på varför ättestupan fanns egentligen, det verkar fan betydligt humanare 2020 ifall det blir som du säger. Det är sorgligt när det verkar humanare att ta folk av daga än att faktiskt ge dem en gyllene ålderdom.
Anonymer... för min del är och kommer att vara, ingen gensvar till dessa fega... som skriver så bra. TOR Obs! Läs mer om civikurage på www.vi.pr.se