Man vet aldrig säkert. Trodde i min enfald att taylorismen var en historisk parantes till tiden då allt var svartvitt.
Är på heldagsutbildning för lära mig hantera mätinstrumentet Zebra. Vi ska lära oss att stöpa om vårdarbetet till ett värde mellan 1 och 4. Ulla 21 år som är frisk för övrigt vårdas under några dagar förvandlas till en etta, Urban är en sängliggandes dement 100 åring som läcker ur alla tänkbara hål, han är en fyra. En susning går genom statistikerna. Fyra, tungt det.
Landstinget har hamnat i regress, nu har tidsstudier och andra effektivitetsmätningar fått högsta prioritet. Zebra är ett av många instrument där vi dagligen ska mäta vårdtyngden.
Zebraexperten börjar med dåliga nyheter. Ostfrallan är insparad på grund av budgetläget. Vi får nöja oss med kaffe och skorpor.
Ett ont sorl stiger från undersköterskornas hungriga bukar.
Sedan börjar en åtta timmar lång högläsning från overheadbilder. Föreläsaren freestylar lite och ger rådiga tips till de viktiga mätningarna. Kulspetspennor syns bättre än blyerts. Mindre kladd.
Landsting och kommun är de talanglösas karriärstege. Allt är tillåtet för en fin verksamhetsberättelse. Om det har kvalitet spelar ingen roll.
"Kvalitetsförlusten som är så uppenbar på alla nivåer av skådespelets språk, hos de föremål det lovprisar och hos de beteenden den styr, är bara ett uttryck för en grundläggande egenskap hos den verkliga produktionen som ställer verkligheten åt sidan: varuformen, som överallt är densamma, det kvantitativas kategori. Den utvecklar det kvantitativa, och den kan utvecklas bara i detta."
- Debord
Sjukhuset är ett ekonomiskt Estonia. Trots det har vi en stab zebrastatistiker vars enda uppgift är att sammanställa färgglada exceltabeller om hur tungt det är på avdelningarna. De räknar ut medelvärden och index, sedan beslutar ledningen. Spara in här, ta bort där.
Verkligheten är lättare att hantera efter en ekonomisering. Att sitta och analysera Zebraindex är som Suduko, vilken nolla som helst kan sitta och laborera med siffror, men när landstinget gör det sjunker vi ytterligare en bit.
Det är så illa att en framtida haverikommission kommer vilja begrava landstinget i betong.
Vi kan aldrig veta. Får efter dagens slut höra att ledningen tar i med hårdhandskarna. Fem arbetskamrater har blivit varslade. En undersköterska är över sextio år och har arbetat hela sitt vuxna liv på sjukhuset. Det hela känns overkligt.
Knaprar på en torr skorpa, vad har jag gjort för att hamna här?
En av undersköterskorna på zebrautbildningen muttrar med munnen full. "Jag fattar fortfarande inte, varför ska vi zebra för? Det har ju ingenting med vård att göra."
"Why do I give valuable time
to people who don´t care if I live or die"
- Morrissey
Är på heldagsutbildning för lära mig hantera mätinstrumentet Zebra. Vi ska lära oss att stöpa om vårdarbetet till ett värde mellan 1 och 4. Ulla 21 år som är frisk för övrigt vårdas under några dagar förvandlas till en etta, Urban är en sängliggandes dement 100 åring som läcker ur alla tänkbara hål, han är en fyra. En susning går genom statistikerna. Fyra, tungt det.
Landstinget har hamnat i regress, nu har tidsstudier och andra effektivitetsmätningar fått högsta prioritet. Zebra är ett av många instrument där vi dagligen ska mäta vårdtyngden.
Zebraexperten börjar med dåliga nyheter. Ostfrallan är insparad på grund av budgetläget. Vi får nöja oss med kaffe och skorpor.
Ett ont sorl stiger från undersköterskornas hungriga bukar.
Sedan börjar en åtta timmar lång högläsning från overheadbilder. Föreläsaren freestylar lite och ger rådiga tips till de viktiga mätningarna. Kulspetspennor syns bättre än blyerts. Mindre kladd.
Landsting och kommun är de talanglösas karriärstege. Allt är tillåtet för en fin verksamhetsberättelse. Om det har kvalitet spelar ingen roll.
"Kvalitetsförlusten som är så uppenbar på alla nivåer av skådespelets språk, hos de föremål det lovprisar och hos de beteenden den styr, är bara ett uttryck för en grundläggande egenskap hos den verkliga produktionen som ställer verkligheten åt sidan: varuformen, som överallt är densamma, det kvantitativas kategori. Den utvecklar det kvantitativa, och den kan utvecklas bara i detta."
- Debord
Sjukhuset är ett ekonomiskt Estonia. Trots det har vi en stab zebrastatistiker vars enda uppgift är att sammanställa färgglada exceltabeller om hur tungt det är på avdelningarna. De räknar ut medelvärden och index, sedan beslutar ledningen. Spara in här, ta bort där.
Verkligheten är lättare att hantera efter en ekonomisering. Att sitta och analysera Zebraindex är som Suduko, vilken nolla som helst kan sitta och laborera med siffror, men när landstinget gör det sjunker vi ytterligare en bit.
Det är så illa att en framtida haverikommission kommer vilja begrava landstinget i betong.
Vi kan aldrig veta. Får efter dagens slut höra att ledningen tar i med hårdhandskarna. Fem arbetskamrater har blivit varslade. En undersköterska är över sextio år och har arbetat hela sitt vuxna liv på sjukhuset. Det hela känns overkligt.
Knaprar på en torr skorpa, vad har jag gjort för att hamna här?
En av undersköterskorna på zebrautbildningen muttrar med munnen full. "Jag fattar fortfarande inte, varför ska vi zebra för? Det har ju ingenting med vård att göra."
"Why do I give valuable time
to people who don´t care if I live or die"
- Morrissey
5 Responses to “Moderna tider”
Leave a Reply
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
Du skriver så förbannat jävla bra!! *applåderar och busvisslar*
Du skulle skriva en insändare och skicka till någon av våra kvällstidningar så även allmänheten får upp ögonen om vad som händer med deras skattepengar!
Alltså...
Jag står på trappan till en sjuksköterskeutbildning, men efter att ha följt din blogg ett tag så vet jag inte riktigt om man vågar... Vågar man?
Jo. Så klart du vågar! Det här eländet kan ju inte fortsätta i all evighet!! Eller...
Nej, det får man verkligen hoppas!
jag valde att bli sjuksköterska för att kunna jobba med något som betyder något för någon. skulle aldrig stå ut med att jobba inom indistrin eller något annat "dött".
men det är ju fortfarande ett jobb.. det kommer man aldrig ifrån.
jag tycker att man vågar bli sjukskterska, eländet kan ju som sagt inte hålla på i all evighet.