Böcker

1 comments

Copyriot bjöd in mig i en litterär kedjeblottning. Några korta frågor om böcker, sedan skicka vidare.

Totalt antal böcker som någonsin varit i min ägo?

Orkar inte räkna, men just nu fyller jag och min sambo upp ca. 3 billys bokhyllor med böcker, och sedan ligger det lite travar runt om i lägenheten. Så i runda slängar rör det sig om 500 st?

Senast köpta bok?
Omnibus 3. The haunter of the dark. HP Lovecraft. Novellsamling.

Senast lästa bok?
Sträckläste igenom Åsa Grennvals alla (serie)böcker en tråkig dag förra veckan. I kronologisk ordning, sedan jämförde jag med Mats Jonssons Hey Princess och insåg att de skriver om varandra. Fick gåshud.

Fem böcker som betyder mycket för mig (eller bara böcker som jag läst många gånger)
ojoj.. svårt, pluggat för mycket de senaste tre åren.

Zen och konsten att sköta en motorcyckel.
Människokroppen, fysiologi och anatomi.
Medicinska sjukdomar.
Klinisk mikrobiologi.
FASS.

Få fem andra bloggare att hålla igång bokstafetten.
Sara
Elisabeth

Ebba von sydow
Fredrik Virtanen
Linda Skugge

Uppdatering
Min favorit demagog Abe har efter mina påtryckningar börjat blogga:
http://skoluniform.blogspot.com/


Identitetskris

1 comments

Sjuksköterskorna har länge haft identitetsproblem. Ett sätt att hitta sin roll är de krampaktiga försöken att bilda en egen disciplin med tillhörande akademiska titlar. Det korporativistiska vårdförbundet satsar allt på detta kort, sjuksköterskornas status (och lön) kommer att öka bara fler systrar får en fil. kand. Tillsammans med sitt tidigare triumfkort 'individuell lönesättning' så framställs vårdförbundet som det goda exemplet. Lönerna har ju faktiskt ökat, markant! 2002 låg medellönen på nästan 22 000 kr i månaden. Men, något är fel. Inte en enda sjuksköterska jag arbetat med har legat över 20 000 kronors gränsen. Snarare tar det tvärstopp kring 19 K oavsett erfarenhet och vidareutbildning. Statistiken ljuger så klart inte, men vårdförbundet har den goda smaken att organisera både chefer och arbetare, så länge man är sjuksköterska så är man välkommen i gemenskapen. Vi sitter ju alla i samma båt och vill utveckla vården, samarbete och kommunikation - nyckelord för framgång. Alla är kompis med alla. Och cheferna höjer lönesnittet.

Eller som vårdförbundet själv uttrycker det:
"Vårdförbundets medlemmar i chefsposition utvecklar vården och visar på möjligheter i yrket."

Turn on, tune in, drop out. Säger jag, en liten reality check: vi sitter inte i samma båt, vi vill inte samma sak som chefen. För det första diffar det ca. 10 000 om vi jämför våra löner, för det andra klarar vi oss utan chefer som vi inte kan tillsätta själva. Och för det tredje utvecklar inte dessa chefer vården, de sköter nedmonteringen.

En kollega sätter ord på det jag och många andra känner:
"Alltså, jag skär hellre upp handlederna än går med i Vårdförbundet."

Surt säger räven om vårdförbundet, men kråksången fortsätter.
Omvårdnaden är svårdefinierbar, sjuksköterskorna försöker distansera sig från läkarna för att få sin egna disciplin. Läkarna får representera ett medicinskt paradigm, naturvetenskapligt och positivistiskt, medan omvårdnaden är holistisk, heremenuetisk och dynamisk. Den omvårdnadsteori som haft mest inflytande i Sverige är Katie Erikssons kristna förhållningssätt; att vårda är att ansa, leka och älska. Som tur är förkastar de flesta sjuksköterskor detta som trams (drop out). Den som går loss på Nietzsche kan med lätthet se likheterna mellan kritiken mot kristendomen och omvårdnaden. Omvårdnadsteorierna och vårdförbundets ideologi är en slavmentalitet, de tillskriver läkarna egenskaper som är 'dåliga' (=positivistiska, medicinska etc.), sedan upphöjer man sina egna svagheter till självklara dygder.

Detta är helt i analogi med Vårdförbundets offermentalitet. Paradoxalt ignorerar de all omvårdnadsforskning (och medicinsk) som samstämmigt visar att inflytande, delaktighet och arbetsplatsdemokrati är essentiellt för vår hälsa. Nej det är ointressant, vill man något så är det bara att gå in till bästa kompisen chefen och be om lov. Maktförhållandena vill de inte ändra på, istället så ska facket utveckla cheferna.

Som tur var slapp jag falla offer för chefens senaste nyck, i det gemensamma intressets namn skickade hon ut hela avdelningen till en stuga utan el och vatten för att vi skulle lära oss samarbeta och kommunicera. Det är ledarna som lider den största identitetskrisen, de gör ju ingen nytta. Och de vet om det själva.


Ur askan in i elden

1 comments


Förra veckan fick jag det bästa beviset på hur bra det är med individuell lönesättning. Två gamla arbetskamrater från psyket hade tydligen insett att landstinget inte är de som lättar på plånboken i första taget. Lönespelet är patetiskt litet, på en hel avdelning ska personalen dela på en femhundring, chefen har total makt över hur smulorna ska fördelas.
Vad gör man efter denna insikt? Inte som mina arbetskamrater i alla fall...

De tömmer spargrisen och köper in sig för 10 000 kr var i ett företag som enligt egen utsago "kommer bli marknadsledande" samt att de har "revolutionerat marknaden" med sitt nya koncept. Det enda de behöver göra för att dra in kulor är att värva fler representanter åt företaget. Pyramidspel - lönespel, ur askan in i elden.

Det är tragiskt, men jag märker att missnöjet som finns bland sjukvårdspersonalen ganska ofta slirar åt höger. Att folk är ur-less på sossarna är helt i sin ordning, det tragiska ligger i att man ser de borgliga som lösningen, eller i extremfallen; bondfångar entreprenörerna. (Att folk investerar i galenskap ska främst ses som ett desperat försök att kompensera en usel lön, inte enbart som dumhet.)


Samtidigt är det kanske lika bra att folk har låg lön, de köper ju bara skräp, Gävle är en grymt uniformerad stad, tiger, j lindberg och poco loco över allt. Så oavsett vilken lönekamp man väljer följer det samma mönster.
Höger; Mindre skatt, mer pengar = fler tigertröjor.
Extraknäcks; Extra inkomst, mer pengar = fler tigertröjor.
Vänster; Höjda löner, mer bidrag, mer pengar = fler tigertröjor.

Nej, mer pengar är inte speciellt radikalt. Mindre jobb och större inflytande över sitt arbete skulle nog utmana mer.

Så är det när man lever i City of satan, i Gävle är reifikationen så total att det knappt går att umgås utan rätt prylar. Den uppmärksamme vet att turbonegro har en låt med samma titel. Det ursprungliga namnet till låten som handlar oslos 1000 års jubileum var "oslo, jag elsker dig (din gamla hora)". Så Gävle är väl inte ensamt om att vara en förbannad plats.

"Oh let me tell you about a city known as SatanCity,
City of Satan
Where all the people look so good you gotta hate them
City, City of Satan"

Än mer illa blir det när attityderna letar in sig i vården, hela omvårdnaden reduceras till ett utbyte av recept och piller. Egenvård i all ära, men när psykiatrin enbart fungerar som en Zoloft-basar och primärvården bara är en Alvedon hallick så bedriver vi de facto ingen vård längre. Bland personalen finns en övertro på piller mot alla problem, det hela handlar som vanligt om pengar. Köpa sig frisk, köpa sig rätt social outfit, köpa sig kvalitet.. in the ciy of satan.

"You dont really wanna go there
You dont really wanna make it, go home
Put your make up on, make your hair real pretty
And meet me tonight down in Satan's city"

Nu är det lönehelg, spargrisen töms och på de discon som inte hunnit brinna upp möter jag jobbarkompisarna och diskuterar nudie jeans och zinacef. Vi svär över låg lön och dyra drinkar.

"But when you feel it and your blood runs hot
You gotta keep on rockin, give it what you got
In the City, City of Satan
City, City of Satan"


Intro på ny avdelning

2 comments

I veckan började jag gå introduktion inför sommarjobbet. Försöker göra gott intryck, samtidigt som man analyserar läget på avdelningen. Vilka är vettiga? Finns det några fjäskfior? Finns det mer än recept och bebisar i huvudet på arbetskompisarna? Hittills uppfattar jag mina framtida kollegor som helt OK, att det finns ett gäng hårdrockare på avdelningen måste ju vara ett bra tecken.

Andra bra tecken är:
Det finns ett X-box på avdelningen, som upplagt för betald slacking.
Den generella tendensen verkar vara avslappnad.
Skrivbordsbilderna på datorerna är på berusad personal, bebisar och barnbarn lyser med sin frånvaro.


I onsdags besökte sjukhusdirektören avdelningen, "det är viktigt att ha en öppen dialog" som han själv inleder sin två timmars monolog om besparingskrav och budgetbalans. Han är övertygande och retorisk, och väldigt ekonomisk. Jag blir djupt rörd av hans nedskärningsvokabulär, "mer personal kan komma att friställas när vi ska få budgeten i balans". Joe Hills dänga Halleluja gå och driv ekar i huvudet och jag försöker se mig själv som luffare.

I torsdags var det internationella sjuksköterskedagen, i år uppmärksammades problemet med piratkopierade läkemedel. Som tur är var det förhoppningsvis få som lade märke till pinsamheten. Inget samband sätts mellan läkemedelsbolagens patent och profithysteri, utan problemet låg i internethandel och oseriösa säljare, "som bara är ute efter pengar". Det är ironiskt. Vårdförbundets gamla ordförande Eva Fernvall fortsätter förövrigt sin karriär som chef på Apoteket marknadsenhet...
Läs mer om upphovsrättshyckleriet på
Copyriot!

I hörlurarna just nu:
- Hellacopters, i väntan på nästa skiva..
- Turbonegro, norska party animals.


Miljömupparna

1 comments

Att festa i Gävle är som att shoppa i Ullared, hetsigt och inte speciellt billigt. Som vanligt upptäcker man försent att konsumtionsstressen förädlat hela månadslönen till ölpiss.

Gamla knivnazister på tjack och packade psykospatienter på permis vimlar runt på dansgolvet bland en uppklädd Gustav Fridolin och resten av Miljöpartiets elit. SÄPO agenterna lyser med sin frånvaro, Olof, Anna och.... äh, tredje gången gilt? Miljökämparna klarar sig bra, men dansar urusel disco. Vi morsar, hälsar och bjuds på efterfest, det är tydligen en kongress i Gävle och alla hotell är uppbokade med miljöpartister. Härmed konstateras att Alla MPare ser ut som rollspelare och dricker
KRAV märkt vin. Rafflande beslut om cirkusdjurens vara väntar, och partiet är som vanligt helt ur fokus, kongressen slirar runt mellan olika icke-frågor och landar som brukligt i queerträsket.

Uppdatering
Appropå miljöpartiet kommer jag osökt in på vår tids signum; försämrad arbetsmiljö. Den här gången är det dock hovrätten som står för nedmonteringen.
Idag kom domen mot den sjuksköterska som gav fel medicindosering till ett barn som dog på grund av det. Om inte HD ändrar domen så vore det inte helt otroligt om situationen på sjukhusen blir amerikaniserad, dvs att allt större ansvar läggs på individen i sjukvården. Systemfel och arbetsmiljöproblem hamnar i skuggan av rättsprocesser mot enskilda vårdgivare som tabbar sig. Rackarns.


Moralpanik

0 comments

Sossarnas demonstrationståg fortsätter att tunna ut. Med tanke på medelåldern så är inte moderaterna deras främsta antagonist längre, det är PRO som kommer knäcka Perssons parti. När demonstrationstågen inte samlar upp ilskna kommunalare kan man ju alltid fylla ut med några marschorkestrar. Lite mer fart och fläkt är det i de andra 1 maj tågen. Arbetarbladets ledarskribent Kennet Lutti fick dock moralpanik över syndikalisternas sommarjobbs kampanj och fräser:

"Dagens fåntratt: Özger Kodemir. Den unge syndikalisten uppmanade alla sommarjobbare att sno med sig toarullar hem från jobbet, dra runt på tredjedelsfart och maska."

Att Fredrik Reinfeldt och Nasse-Lasse i FP tänker viga sina liv till att jaga sjukskrivna och bidragstagare med blåslampa är helt i sin ordning. Men när självutnämnda företrädare för arbetarrörelsen stämmer in i hetsen över den låga arbetsmoralen luktar det illa. Det var bättre förr när Arbetarbladets ledarskribenter med Helena Klingspor i spetsen tumlade omkring med arbetarklassens olycksfåglar bland jack vegas maskiner och billig öl på Lucky grill bar. Då slapp man läsa fördömande strunt från folk som inte har en aning om vad de skriver om.

Det är nog just denna unkna arbetsmoral som kör sossarna i botten, landstinget i Gävleborg är ett bra exempel på sossarna oförmåga att förstå arbetarklassens situation. Högst sjukskrivningar i landet och det åtgärdas med större nedskärningar.
Och egentligen så handlar det inte om moral, när jag själv gjorde min studie om sambandet mellan inflytande på arbetsplatsen (ett äldreboende) och hälsan så framkom ett tydligt mönster. Arbetssituationen suger och är sjukt stressig, vad gör man? Alla deltagare i studien berättade om hur arbetskamraterna sinsemellan tog kontroll över småsaker på arbetet. Och fick de inte som de ville så sjukskrev man sig:

vill jag inte jobba utan göra något annat.. så ställer alltid de andra upp.. det är alltid nån som kan byta.. jag har faktiskt aldrig varit med om att det är ingen som har kunnat.. det är kanske därför jag trivs också.. då slipper man ringa och sjukskriva sig exempelvis.. ah men det är ju sanningen..”

Det handlar om att följa vår natur. De senaste 10 000 åren har den mänskliga arvsmassan förändrats blott 0,18% medan samhället ser helt annorlunda ut. Vårat stressystem är anpassat för mammutar, inte mammon. När binjurarna pumpar ut kortisol är tanken flykt eller fight. En otrygg arbetssituation, skral ekonomi och allmän prestationsångest triggar igång stressystemet konstant, men det finns ingenstans att fly, och att ta sig an fighten mot hela jäkla systemet är nog övermäktig så det förslår.
Men! Naturen har finurligt nog utrustat oss med kroppsegna motgifter mot kortisolet. T.ex. Endorfiner och serotonin sänker båda stressen, endorfiner utsöndras vid fysisk aktivitet så som dans och serotonin skjuter i höjden av skratt, kärlek och sex. Så låt sossarna, Lutti och Reinfeldt förfasa sig över omoralen, vi andra kan lugnt följa vår naturliga drift; Sex, fest och rock n roll. Precis som Andrew W.K.


Om bloggen

  • En sjuksköterskas neuroser
  • Allt är generellt skrivet sÃ¥ att ingen kan röjas IRL.
  • E-mail: nursepunx@hotmail.com

Last posts

Archives

Links


ATOM 0.3