Panikångest

0 comments

Krismöte på avdelningen, sjukhusledningen ska åtgärda problemen med överbeläggningarna. Och det är hårdhandskarna som gäller. Arbetsmiljöverket hotar med böter om inget görs, så man kan ha en viss förståelse för att de agerar i panik. Att de inte har lystrat till personalen tidigare får stå som ännu ett exempel på att ledningen har grava kognitiva problem. Men nu är det ekonomiska hot som föranleder deras plötsliga insikt om att någonting måste göras. (Detta borde kommunal ta lärdom av om de skulle få för sig att strejka någon mer gång. Monetära argument är effektivare än att försynt be om höjd lön.) Vad sjukhusledningen slutligen bestämmer sig för får framtiden utvisa, men om deras nuvarande förslag går igenom skulle det innebära att strokepatienterna inte längre skulle rehabiliteras utan konserveras som vårdpaket. Att det skulle minska vårdköerna och löna sig ekonomiskt är inte troligt. Men landstinget är tydligen dumheten institutionaliserad.


Rätt väg

0 comments

Gävleborg är på många sätt det värsta av det mesta. Inte bara för att kroglivet är uselt och jag får lust att skära upp handlederna när man läser att Günther and the sunshine girls drog fulla hus när de för andra gången besöker Gävle. Det är antingen Günther eller någon dokusåpa kändis på dekis som lyckas sätta Gävleborna i rörelse, allt annat bemöts närmast likgiltigt. Gävleborg toppar även statistikt i tragik. Högst arbetslöshet, dummast i landet, mest skiljsmässor, flest antal självmord och MS fall, listan kan göras lång. Nu är personalen i Landstinget Gävleborg även bäst på att vara sjuka. Ledningen är som vanligt oförstående, det måste bero på att man räknar konstigt. Bara att pusta ut, "vi är på rätt väg". Den rätta vägen betyder mer nedskärningar i klarspråk. Logiken att mindre personal blir mindre sjuk räknat i antal sjukdagar totalt låter kanske övertygande för de som intresserar sig mer för bokslut än vård. Patienterna Harry och Acke får som många andra fortsätta ligga i korridoren, rätt mycket i vägen.
Men varför är personalen sjukast i Sverige? Kanske för att vi helt enkelt inte räcker till och att landstingets hjärtefrågor anställningstopp och nedskärningar inte är den "rätta vägen". Kan det vara så att landstinget i Gävleborg färdas i alldeles för hög hastighet på fel väg? Det anser Socialstyrelsen som kritiserar ledningens sätt att hantera problemen.
Någon slutsats tänker jag inte leverera, för landstingsledningen är antagligen både smartare och mer kompetent än vad jag och mina systrar är. Men de har verkligen inte en aning om hur man effektivast bedriver vård. Att de effektivt förstör arbetstrivseln för oss varje gång de försöker styra upp situationen skulle kanske vara en förklaring till att folk ligger sjukskrivna. Arbetet vore onekligen mycket bättre om vi fick vara i fred. Vi vill ha litet tillfredsställelse i jobbet. Arbetsglädjen handlar om korta beslutsvägar.


Beslutsångest

0 comments

Jag ska inte skriva om konsekvenserna av landstingspuckonas besparingar och åtgärder. De är redan så uppenbara och väldokumenterade. Det senaste budet om att göra sig av med 300 tjänster på Gävle sjukhus får stå för sig själv som ett alldeles lysande bevis på det vi alla redan vet och misstänkt; att ledningen har något annat än tobak i sin pipa.
Det mest intressanta i sammanhanget är att vårdförbundet och kommunal nöjer sig med att försiktigt uttala sig i ordalag som ’kortsiktighet’ och att det finns andra sätt att spara in alla dessa miljoner. Även detta bekräftar mina cyniska misstankar om att de delar pipa med ledningen, men att de dock inte fått smaka tillräckligt för att gå in i samma totala intellektuella regress som ledningen. De nöjer sig med att milt konstatera att sakernas tillstånd gått åt skogen, och att det är beklagligt, tråkigt etc.
Samtidigt kryssar jag fram mellan sängarna som ligger ivägen i korridoren och önskar att vissa ansvariga kunde uppleva samma misär. Drar mig till minnes när sjukhuset skulle byta namn och ett av förslagen var Hertiginnan Magdalenas sjukhus, det föll antagligen på att det vore en skymf att döpa ett dårhus efter en kunglighet.
En döende patient upptar mycket tid, morfin och lugnande måste ges, läkare jagas och anhöriga informeras. Tiden rinner iväg och en jävla massa måsten hoppar sig. Synd för de levande som fortfarande har en chans att rehabiliteras, synd för den döende och dess anhöriga som inte får en chans att dö med värdighet. I samma veva kommer ytterligare ett besked från ledningen, avdelningens enda rehabiliteringsrum ska bli en patientsal för fyra, detta utöver de konstanta överbeläggningarna i korridorerna. Personalen reagerar närmast likgiltigt, någon skrattar lite för sig själv. Detta är en vanlig dag, och sådana här urbota dumma direktiv haglar ständigt ner över oss. Tragik och komedi är två sidor av samma mynt, det här hade blivit superrolig tv, typ the office fast mer skruvat och sanslöst. Tragiken ligger i det ledningen håller sig så långt borta som möjligt ifrån, men som patienterna och personalen är fast i; totalt jävla mörker. (bandet med samma namn har en låt: "livet är ett lungemfysem" den borde bli officielt soundtrack till gävle sjukhus)

Beslutsprocessen by landstinget Gävleborg.

1. Identifiera problemet
- Det är sjukt många som vill ha vård, typ fett många.
2. Vilka faktorer måste vi ta hänsyn till?
- Det är liksom fullt på sjukhuset, värsta jobbiga grejen
- Det måste finnas schyssta prylar och människor som kan bota patienterna.
3. Åtgärda problemet
- Anställ ett gäng gamla roliga polare från SSU tiden som får i uppdrag att utreda och klura på problemet.
- Kontraktera ett gäng byggnadsfirmor som slumpmässigt får bygga och röja runt i huset under tiden.
- Slå en tärning och lägg ner den avdelning som tärningen visar.
- Visar det sig att byggnadsfirman precis har byggt om den? Lägg den på entreprenad.
- Effektivisera, varför ska det bara vara sopor i soprummet när det även kan ligga patienter där liksom.
- Sparka några hundra anställda, de gnäller ju bara ändå. Får dåliga vibbar av gnälliga kärringar.
- Återanställ några av de sparkade, men nu som stafettläkare, det är dyrare men roligare.
- Anställ tjackkranen som brukar deala i Sätra centrum som konstnärlig utsmyckare på sjukhuset. Det är ju viktigt med en trevlig arbetsmiljö, och Rusta har billig fis-nyanserad färg som är lagom inspirerande. Måla alla rum fisrosa eller fisgula.


Guide till fikarasten del II

4 comments




Man vill inget hellre än att vara en i gänget, gemenskap tillhör de basala behoven och är en förutsättning för att stå pall mot jävligheten. Inget kan vara jävligare än en arbetsplats och en bra gemenskap arbetskamraterna emellan är a och o för överlevnad. Det stöd man borde få från ledningen får man istället från sina olyckssystrar. Om det inte vore för arbetskamraterna skulle jag aldrig stå ut, så säger faktiskt alla.
Samtidigt, gemenskapen är bräcklig, med tanke på att arbetslagen är så små i förhållande till den tyngd och stress vi utsätts för. I bästa fall riktas all skit tillbaka mot ledningen och stärker gemenskapen. I värsta fall råder det socialtförmaksflimmer och all skit och negativ energi kanaliseras genom arbetslaget mot varandra. De arbetslagen blir i regel inte långvariga och att det är dessa olycksystrar som bränns ut först är vetenskapligt bevisat.
Damn the man!

Att vara slätstruken är mitt värsta, platt tråkig och mainstream? Fuck off. Eller det är helt OK, men jag håller mig helst till skivnördar och bohemer. Man dras till sina likasinnade, så enkelt är det, i plugget hängde alla vi ”alternativa” tillsammans; slackers, punkare, hårdrockare, syntare, indie-pandor och misfits. Vi var negationen till det ”vanliga” i allmänhet och sportfolket i synnerhet. Att bry sig om vad andra tyckte fanns inte, och på blue fox och shock kunde man köpa en hur provokativ utstyrsel som helst. Glory days, som fan. I Don´t give a fuck about my bad reputation.





Tills nu. Tillbaka till verkligheten, jag sitter åter i fikarummet. Klockan är nio och det är måndag. Den lediga helgen har satt sina spår och festandet har bränt ut energin för två veckor framåt. Galet och underbart som vanligt, minnena är suddiga men vi hann reda ut det mesta på puben under söndagen.
Fikarummet är fullt med personal, en torr läkare håller hov om helgens tur till stugan. Sjuksköterskorna och undersköterskorna redogör sina helgäventyr och vad de har ätit. Det har varit barnbarnspassning och tv mys. Undantaget står den sinneliga kvinnan för. Hon med hennafärgat hår och spejsadde glasögon, hennes mustiga livslust kan vara direkt kvävande. Hon har varit på en spontan weekend i London, bara några tusen med ryan air! Spännande.
Min tur. Vad har jag gjort i helgen? Jag kan säga att jag knappt minns, eller att jag helst vill glömma. Jag skulle kunna berätta om polare som hamnat i slagsmål, eller att jag vaknade upp på ett golv med ett par randiga bomullstrosor på mig.
Jag ljuger som vanligt och säger att jag och min flickvän hade en mysig hemmakväll och var på bio. Social kompetent står det i min CV, det handlar om att undvika och förneka allt som har med ens sanna jag att göra. Att inte sticka ut förmycket, att ha en positiv attityd och värst av allt, vara en trivselfascist i alla lägen. Att kunna vara händig och käck är en sak, men trivselfascisten är en som verkligen tycker att livet, jobbet och kärleken är så jävla underbart att vi andra måste få höra om det. Jag låter fikat tysta mun och hatar i tysthet Londonresenären och läkaren munterhet.

Om situationen kräver har jag lärt mig undvika dessa dömda samtalsämnen:
- Musik. Mitt favoritämne, men om man inte vill prata om hur bra westlife´s nya singel är, håll käften.
- Fylleanekdoter. Jag tröttnar aldrig på att diskutera fylleminnen, spyor och knasigheter. Detta kan diskuteras även med 40talisterna men då är det inget roligt längre. Berättar man ens hälften av det som finns på lager kommer man att bli tvingad till AA.
- Göteborgskravallerna. Bara att inse, folk har sin uppfattning bestämd. Lika bra att förneka att man var där och låtsas som ingenting i fall ämnet dyker upp.
- Fusk och fiffel. Få aldrig för dig att skryt om när du sjukskrev dig och hade the time of your life. Du kommer bli behandlad som spetälsk.


Fikarasten tar slut, landstinget bjuder på kaffe än så länge, mackorna snodde jag. Den fula hörnsoffan är alldeles för mjuk och bekväm. Läkaren är hurtig, vi andra ser ut som lik trots att det är första arbetsdagen. Desperat försöker jag dra ut på samtalet om ryan air´s priser, utanför väntar ju en ännu värre verklighet, snälla låt mig slippa några minuter till, London resan är jättespännande att lyssna på, helgens matlagning också!


Om bloggen

  • En sjuksköterskas neuroser
  • Allt är generellt skrivet sÃ¥ att ingen kan röjas IRL.
  • E-mail: nursepunx@hotmail.com

Last posts

Archives

Links


ATOM 0.3