Nu är har utrensningen börjat. Svantes endlösung. Tyska klär landstingets politik bättre.
Snabba åtgärder och besparingar ska genomföras NU, de som manar till lugn och långsiktighet röjs ur vägen. Politikerna har gett Svante fria händer. Inga alternativ finns.
Jag fattar inte hur man kan överlåta ett helt landsting till en tandläkare. Alla vet att tandläkare är misslyckade läkare. Och han är ute efter hämnd. (Ja, jag är en anti-dentist, precis som Seinfield)

Ekonomerna har räknat ut att bemanningen kan vara 1,2. Ska vara 1,2 från och med nu då. Vad denna abstraktion innebär vet vi redan. 1,2 är ledningens våta dröm och vårt elände.

Systrarnas drömmar är blyga. Vi sitter tre personer i soffan och jäser efter lunchen. Vi är ganska obekanta med varandra och en syster pratar pliktskyldigt med oss andra. The story of her life, vi lyssnar avmätt.
"Jag har uppnått allt det där man drömde om som liten. Jag har gift mig, skaffat barn, har jobb och ett fint hus. Allt är så jäkla bra alltså, våra grannar är toppen. Alla är normala och trevliga, ingen som sticker ut eller
Så det enda som återstår är totalt mörker och tomhet då eller?"
Ibland hör man sig själv säga det man tänker högt, alltid i fel sammanhang.
”Nej (hon skrattar, jag pustar ut) men jag har kommit på att jag ska plugga till distriktsköterska. Här kan man ju inte fortsätt under de här förutsättningarna. Och det blir knappast bättre.”
Distriktsköterska. Då får livet genast mening lyckas jag tänka tyst för mig själv.
Så fort arbetsvillkoren försämras på sjukhuset flyr systrarna till distriktssköterskeutbildningen. Eller drömmer om den samme. Vår räddning ligger i att äta bullar och kontrollera blodtryck på en hälsocentral. Det kan inte, det får inte vara så här tamt. Det är inte ens exodus. Man är ju fortfarande kvar under samma arbetsgivare.
Stay and play. Sjuksköterskorna i Malmö visar vägen i deras kamp mot rättslösheten på UMAS. Det är hos oss alternativen till tandläkarens nedskärningar finns.
Fan, jobbet börjar om några minuter. Tillbaka till grottekvarn.

Nytt och gammalt i fikarummet. Allt recenserat.

Hänt Extra
Helt klart den mest etablerade skvallertidningen. Sleazy och prasslig. Det ligger en trave med blandade årgångar inne i fikarummet. Tidningen är tidlös och precis som vin kan den med fördel låta åldras och lagras.

Veckans DAM
Värdelös skit som bara förtjänar de sämsta superlativen. Vem är det som köper tidningen? Det luktar frimurare och konspiration lång väg.

KLICK!
Jag började köpa klick istället för expressens fredagsbilaga när Ebba värvades till veckorevyn. Men Sofi är irriterande medioker jämfört Ebba. Klicks kändisbevakning är dock den bästa. Fokus ligger på Paris, Pete, Pitt och Persbrandt. Tillskillnad från Hänt Extras alla dansbandscelebriteter.
På avdelningen läser de yngre systrarna KLICK!, de över fyrtio bläddrar bara. Tidningen anses alltför dekadent.

Smittskyddstidningen
Ligger oläst tillsammans med landstingets interntidningar.

Lokaltidningarna
De kommer tillsammans med frukostvagnarna till avdelningen. På rasten skickas tidningarna runt i soffan, pappret krasar när systrarna stressar fram till dödsannonserna. Kanske kan insändarsidorna fånga uppmärksamheten, men bara för att se om vi fått någon mer ros.

Ny arbetskamrat
Med käck Göteborgsdialekt sitter han och berättar om sin "knådd" som är två år gammal och skolas in på dagis. Han tar sig till jobbet på en sportig cykel med tillhörande cykelställ och aerodynamiskhjälm. Han är duktig, erfaren, händig och har de rätta sociala färdigheterna.
En helt normal kille.
Hjälp!
Inget fel på honom, snarare tvärtom. Han verkar vara en bra snubbe.
Tomrummet efter syster Erik blev med ens tydligt. Erik var vegansnubben med jätteskägg och röda strumpor som simulerade ett nackskott när systrarna pratade om hjortsteken som skulle stekas till kvällen. "PANG mörda Bambi, det är gött det."
Han hade en sån där härlig nittiotalsvegan fuck off attityd och när man är två punx bland en massa commons blir det genast som i Ghost World. Nu sitter jag in i döden uttråkad och lyssnar på dagisäventyr och bäbisanekdoter. I bästa fall kan jag kan få igång ett samtal som slutar med att systrarna tittar oförståendes på mig med en det-går-nog-över-så-snart-du-växer-upp blick.

----------
Läs fler recensioner här!