Ibland behagar de att komma. Ortopederna stövlar in på avdelningen (eller trampar in med gnisslande Foppa-tofflor). Långa och med en nedlåtande blick. Den värsta typen översittare. Doktorn är flint och närmar sig femtiosträcket. Men försöker maskera sig med ungdomligt farbriksslitna jeans och ett stort blänkande Tigerbälte. Han hunsar oss lite. Och går sedan snabbt därifrån. Det är meningslöst för oss som känner patienten att lägga sig i. Med ortopeder kommunicerar man via andra läkare. En vanlig simpel sjuksköterska lyssnar icke en öfverläkare från ortopeden på!

I veckan som gick var jag med i P1:s nya radioprogram medierna. De ville ha en dos real life. Och undrade:
Vad är det i sjukhussåporna vi gillar så mycket?

Frågan är relevant, speciellt med tanke på hur mycket sic-soaps, sic-coms och sic-dramas som trängs i T-tablån.
Vi blir alla påverkade. Patienterna känner sig dåligt behandlade för att de får vänta i timmar och endast träffar en stressad AT läkare och en sur sjuksköterska på akuten. Vi känner oss lurade för att vårt jobb inte alls är sex, drugs and trauma. Utan bara shit, drugs and oldies.

Men vill vi verkligen komma till en doktor Quinn? Hon som ser så plågad ut, slokandes av det tunga ok hon bär på sina axlar. Precis som Kay Pollack. Och hon som är så känslomässigt inkontinent, precis som Kay Pollack. Ingen risk. Landstinget har brännt ut all personal med genuint engagemang.

Den nya trenden går emot elaka doktorer. Som dr. House och dr Cox.
Tiden är elak. Det är ett direkt symtom på en backlash för tidigare paradigm. Vi vill ha effektiva oblödiga klinsika doktorer. Inga gråtmilda indiankramare.
Så överläkare Stig Helmer i Riket, den all time bästa sjukhusserien, har sin revival. Och vi vet hur det är dömt att sluta. Ortopediska Överläkaren går från avdelningen med huvudet högt och med blänkande silverspänne på magen. Allt han gjort är att sucka demonstrativt. Sedan sagt med avmätt min. "Nej. Detta får vänta".
Doktorn skulle lika gärna kunnat grabbat ett redigt tag om skrevet och konstaterat att han är störst och skrattandes gått därifrån.
Jag säger inget. Får istället ringa till min Överläkare som sedan ringer till ortopeden och säger "det kan inte vänta, patienten måste opereras Nu."
För att doktorn ska komma måste hierarkin vara intakt. Kanske är det för att männen sakta men säkert konkureras ut av kvinnorna inom läkarkåren. Ortopedin är den sista genuint patriarkala specialiteten. Knappast en slump att det är just ortopederna som står för de längsta vårdköerna. Och sämsta vården.