Antisocial. Sitt av tiden och gå hem. Om det vore så enkelt. Men för vissa måste varje sekund fyllas ut med ett ändlöst prat.
Antisociala tips. Topp fyra.
1. Läs.
Förutom bokens fysiska avskärmande från omgivningen så signalerar den Stör ej. Ibland.
Det kan slå fel, som när jag läste Strindberg (svarta fanor) på nattskiftets dötimmar. Systern jag arbetade med blev fett imponerad (det var också meningen).
Nä men läser du Strindberg? Tungt. säger hon med eftertryck. Och för att visa att även hon är litterat berättar hon stolt att, Ja själv så läser jag Änglar och Demoner just nu då´rå. Och hon berättar faktiskt hela handlingen. Reciterar från pärm till pärm. Jättebra bok.
Hon försvinner iväg till en patient och jag sitter förundrad kvar och likt Mikael Ljungberg snurrar skallen av koder. Skjut mig. För mycket, för dåligt. Torka dig med Da Vinci koden och kanske då att sidorna får ett innehåll.
2. Norrländsk minimalism
Betyder i praktiken apati. Generationers elände, palt och pölsa nerärvt och socialiserat. Ett katatoniskt tillstånd där man stirrar tomt framför sig och suger in luft som svar på alla kommunikationsförsök. Shu.
En kollega är så här. Hela tiden. Efter ett tag blir man nervös. Efter några nätter sitter man likadant. Det smittar.
3. Bekännelser.
Vad heter du? Var bor du? Har du en hund? Vad heter din mamma? Har du gjort abort? Vad heter din pappa? Har du åkt luftballong? Gillar du godis? Har du pojkvän?
En kompis råkade i korsförhör med en ny arbetskamrat. Varje tänkbar sekund av tystnad måste jagas bort och ett svamelsurium med frågor sköljde över henne. Konstiga frågor och det var bara att mekaniskt gå i svaromål. Ja nej ja kanske nej ja vet inte. De satt bredvid varandra i soffan och höll koll på en gumma som sov middag i rullstolen. Outtröttligt kastades frågorna fram mellan tuggummisnasket. Vad pluggade du? Estetisk bild och form.
JAHA. Hon stannade upp i tuggandet och flyttade bort till andra ändan.
Sedan satt de där tysta och lyssnade på tantens snarkningar.
Märkligt men önskvärt.
4. NattTV
Långa mörka timmar på sjukhuset. Patienterna sover, allt är lugnt. Landstinget är för snåla för kvalitativ kabel TV så oftast stirrar vi förhäxat på SVT24s gröna text TV. Det är helt okej. Meditativt. Värre är Nattöppet på TV4. Jag fattar inte. Vad händer? Vad säger hon? Livskraften rinner ur en som om handlederna fått smaka på rakblad. Och det spelar ingen roll. Alla sitter fixerade framför färgerna och bokstäverna. Fy fan vilken skit säger någon. Shu. Och så fortsätter vi tyst att kolla. Och vad är det som händer? Vad är det här?
Antisociala tips. Topp fyra.
1. Läs.
Förutom bokens fysiska avskärmande från omgivningen så signalerar den Stör ej. Ibland.
Det kan slå fel, som när jag läste Strindberg (svarta fanor) på nattskiftets dötimmar. Systern jag arbetade med blev fett imponerad (det var också meningen).
Nä men läser du Strindberg? Tungt. säger hon med eftertryck. Och för att visa att även hon är litterat berättar hon stolt att, Ja själv så läser jag Änglar och Demoner just nu då´rå. Och hon berättar faktiskt hela handlingen. Reciterar från pärm till pärm. Jättebra bok.
Hon försvinner iväg till en patient och jag sitter förundrad kvar och likt Mikael Ljungberg snurrar skallen av koder. Skjut mig. För mycket, för dåligt. Torka dig med Da Vinci koden och kanske då att sidorna får ett innehåll.
2. Norrländsk minimalism
Betyder i praktiken apati. Generationers elände, palt och pölsa nerärvt och socialiserat. Ett katatoniskt tillstånd där man stirrar tomt framför sig och suger in luft som svar på alla kommunikationsförsök. Shu.
En kollega är så här. Hela tiden. Efter ett tag blir man nervös. Efter några nätter sitter man likadant. Det smittar.
3. Bekännelser.
Vad heter du? Var bor du? Har du en hund? Vad heter din mamma? Har du gjort abort? Vad heter din pappa? Har du åkt luftballong? Gillar du godis? Har du pojkvän?
En kompis råkade i korsförhör med en ny arbetskamrat. Varje tänkbar sekund av tystnad måste jagas bort och ett svamelsurium med frågor sköljde över henne. Konstiga frågor och det var bara att mekaniskt gå i svaromål. Ja nej ja kanske nej ja vet inte. De satt bredvid varandra i soffan och höll koll på en gumma som sov middag i rullstolen. Outtröttligt kastades frågorna fram mellan tuggummisnasket. Vad pluggade du? Estetisk bild och form.
JAHA. Hon stannade upp i tuggandet och flyttade bort till andra ändan.
Sedan satt de där tysta och lyssnade på tantens snarkningar.
Märkligt men önskvärt.
4. NattTV
Långa mörka timmar på sjukhuset. Patienterna sover, allt är lugnt. Landstinget är för snåla för kvalitativ kabel TV så oftast stirrar vi förhäxat på SVT24s gröna text TV. Det är helt okej. Meditativt. Värre är Nattöppet på TV4. Jag fattar inte. Vad händer? Vad säger hon? Livskraften rinner ur en som om handlederna fått smaka på rakblad. Och det spelar ingen roll. Alla sitter fixerade framför färgerna och bokstäverna. Fy fan vilken skit säger någon. Shu. Och så fortsätter vi tyst att kolla. Och vad är det som händer? Vad är det här?
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Ex Libris”
Leave a Reply