Sommaren är kort och

Published måndag, augusti 14 by gummo | E-mail this post

det var cityfest och det var den sista helgen på semestern och på gatorna framför försäljningsstånden vinglade uppskruvade leksakshundar som bjäbbade och det var axelstivoli som vanligt de tar alltid mycket plats med sina livsfarliga karuseller och trots att Non Fighting Generation patrullerade slogs folk på gatorna och öltälten spelade Bass Hunter och när folk stötte ihop med varandra i svetten stänkte ölen ur plastmuggarna och trots att Non Fighting Generation patrullerade slogs de i öltälten och när jag gick hem låg det en medelålders man med beigefärgade chinos i fosterställning i trappuppgången chinosen var nerspydda men hans marinblå tröja över axlarna hade klarat sig och jag vågade inte fota honom då han säkert hade jagat mig om jag gjorde det och han vaknade av blixten och jag drömde sedan på natten och på morgonen hade jag ångest för drömmen handlade om jobbet och semestern är snart slut och jag hatar att semestern snart är slut och Johan säger att man inte ska tänka på att semestern snart är slut för då blir man knäpp och förstör tiden man har kvar och jag hatar att jobbet känns som Guantanamo och att den enda egentliga skillnaden är att vi har vita dressar istället för orange och sedan rostade vi mackor och sedan fick vi höra sirener och Johan fick nippran och han säger att han är arbetsskadad av sitt journalistjobb och vi går bort över Brynäs och cityfesten är äntligen slut och det är semestern med
...och hela skiten brann ner.
Nu börjar hösten

7 Responses to “Sommaren är kort och”

Anonym on 4:54 em

tack för att du äntligen är tillbaka! you rock!
Anonym on 6:08 em

Har du inte funderat på att byta jobb?
Anonym on 8:42 em

Jo, men det är dubbelt. Det känns surt att ge upp och det känns samtidigt helt hopplöst.
=/
Anonym on 5:18 em

Lämna skutan det finns bättre ställen än den där gamla avdelningen, ok det är väl inte optimalt i Karlstad med bra mkt bättre än i Gävle
Anonym on 6:05 em

Ge upp? Vad är det för jävla sätt att resonera? Dra för fan.
Anonym on 1:31 em

Hej.
Av en ren händelse kom jag in här faktiskt men jag är glad för att det blev så, får tacka motkraft. Fast egentligen vill jag ju tacka dig men jag vet inte riktigt hur, känns alltid jävligt gay att tacka nån för att de skriver bra men samtidigt vet jag ju att om man är den som blir tackad så uppskattar man det oavsätt graden av fjantighet.
Anyway, jag stod på metron igår kväll och skulle åka till två kurskompisar när en våg av ovilja öste över mig lagom blandad med luftströmmen från det inkommande tåget.
Det är svårt att förklara känslan jag kände men jag tittade upp (min metrohållplats är utomhus inte underground) på den mörka himlen och ångrade redan allt jag visste att jag skulle göra den natten, innan jag gjort det. Jag ville inte gå till nåt nattöppet livs och köpa patetiskt billig alkohol och jag ville inte heller föra flasköppningen mot munnen och tvinga ner den vidriga alkoholen som jag faktiskt slutade tycka om redan för några år sedan. (jag blir aldrig full länge ändå) Jag ville inte åka till nån hipp klubb trots gratis inträde och känna dörrvakterna utöva sin makt på sitt idiotiska vis medan de står med amarna i kors i sina jackor proppade med fåglars kroppsdelar för se större ut och vägrar släppa in en för att det är "fullt" även om det är tusen människor som lämnar stället.
Jag ville inte köpa svindyr öl av nån slajmig eller någon "kool" bartender och jag ville inte försöka njuta av varje droppe för att det skulle kännas värt medan jag ännu en jävla gång kom in på mådåligtlitteratur och rabblade orsaksanalyser om varför svenska befolkningen mår som den gör. Jag ville inte dansa.
Jag ville inte ta taxi hem, jag ville gå men det är ju farligt för unga tjejer blabla, jag kan ta på mig luvan och gå hjulbent skulle jag säga, men det ville jag ju inte säga samtidigt som mina vänner tryckte ner tvåeuros mynt i handen på mig för taxin.
Jag ville inte komma hem med insikten att jag verkligen verkligen kastat bort ytterligare sex timmar av mitt liv.

Så när jag stod där, på perrongen så ville jag gå hem, göra något produktivt istället. Men det gjorde jag inte. jag gjorde allt det där jag inte ville och imorse så kände jag mig fullständigt värdelös. Sen kom jag in här och dina texter fick mig att sakna Sverige, Paris är inte huvudstaden i Frankrike, Paris är ett eget land. Inte det Sverige jag hatar men snarare den kunskapen jag har om Sverige, om systemet, lagarna, erfarenheterna med snuten, whatever, allt jag inte har här. Jag trodde att jag skulle kunna fortsätta i samma höga fart med min aktivism när jag kom hit, tom högre Paris är ju större än Halmstad, men det gick inte. Språkbarriärerna är för jävla höga och franska är verkligen ett klassklyftskapande språk, kan du inte det så anses du tillhöra den dumma underklassen. För mig som svenne är det lättare förstås, men jag söker mig gärna den dumma underklassen eftersom de är som jag i det här fallet.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt egentligen. Att jag förstår din utmatthet och frustration kanske, även om våra inte är av samma anledning.
Du verkar bra iaf, för mig är det motiverande att stöta på bra människor.
Så fortsätt fäkta och fortsätt klättra.
Ta hand om dig.
/L
Anonym on 6:08 em

Ta hand om dig du med, och man fortsätter ändå och det är kanske bra eller dåligt eller så spelar det ingen roll men att ta del av andras utmatthet kan ge en själv ork.