Never screw the crew

Published måndag, maj 15 by gummo | E-mail this post

Jag har aldrig.. FISIT NÄR JAG HAR SEX!
Vi sitter insvepta i filtar i vandrarhemmets samlingsrum. Det är utbildningsdagar med jobbet. Teambuilding och sammansvetsning. Vi ska utvecklas tillsammans genom att paddla kanot, diskutera verksamheten och dricka lådvin. Flaskan snurrar på golvet och systrarna skrattar så att de får fyllehicka. Några är rejält packade, de flesta ganska dästa av vinet och varmkorven. Läkaren har sjungit några studentikosa snuskvisor och nu leker vi "jag har aldrig".
Flaskan stannar och pekar mot mig. "Jag har aldrig fisit när jag har sex". Vi har snurrat flaskan i timmar nu, hur mycket kan man fråga om sex egentligen? Jag vet alldeles för mycket om mina arbetskamraters sexliv vid det här laget. Vilka som har haft en trekant, vem som inte har haft analsex och vilka som har onanerat på arbetstid. Har jag fjärtat så ska jag ta en klunk rödvin, har jag inte fjärtat så låter jag bli. Sedan gör alla i rummet samma sak. Ti-Hi-fniss. Därefter är det min tur att ställa en pikant fråga och snurra flaskan.

Landstinget fortsätter sin nedmontering. Si och så många vårdplatser ska stängas. En prekär resursarmé byggs upp, istället för fasta anställningar eller vikariat placeras jag och många andra i ett resurscentrum där vi lånas ut vid behov. I mitt fall kommer jag vara permanent utlånad till nuvarande arbetsplats. Det fiffiga är att chefen då har friheten att sluta låna in mig när hon behagar. Jag har friheten att ligga lågt och vara en snäll arbetare. Mauds dröm om ett LASlöst Sverige förverkligar sossarna i Gävleborg. Ingen reagerar nämnvärt, på sin höjd muttrar timmisarna om att alltid behöva vara redo att sälja sig några timmar till landstinget på kort varsel.
Ingen reagerar eftersom all tid går åt till att vänta. Under väntan jobbar vi i ständigt återkommande cykler. Dagpass, kvällspass, ledig helg, vardag igen. Sedan semester, då väntar vi på nästa arbetspass. Cykeln börjar om igen, snart återkommer ånyo det ögonblick då vi ska leva. Vänta lite till och fortsätt konsumera dig själv.
Jag har varit ett år på avdelningen nu. Det är en ständig väntan på att något snart ska hända, måste hända. Under tiden fortsätter vi att mekaniskt utföra det vi tvingas till. Att tiden går fort är bara ett bevis på att vårt tidsbegrepp har kidnappats. Alla lever i väntan på semestern, resten av året går på rutin.
Vi drömmer om en tid som vi endast behöver bli medvetna om för att verkligen leva.

"You play sick and I will mend
Let the action begin again my friend
You be patient and I'll attend

Let nurse give you a shot it's something to do
Took my pulse
Let nurse give you a shot it's something to do
I could love you I could love you "
- Sonic Youth

Jag dricker en klunk, vinet är kärvt och magen pallar inte mer. "Skål då!" ropar hälften av systrarna i mun på varandra och tjuter glatt.
Min tur att snurra flaskan.
Jag har aldrig.. snott på jobbet.
Alla dricker.
Det finns kanske hopp ändå. Flaskan snurras igen.
JAG HAR ALDRIG SUGIT EN KUK SOM SMAKAR GORGONZOLA!
Nej det finns inget hopp. Vi är bara ett tragiskt gäng med Tourettes syndrom.

1 Responses to “Never screw the crew”

Anonym on 4:28 em

Detta är tamejfan det enda läsvärda på hela internet. Det är så befriande att läsa en annan arbetare skriva om sitt liv, tillskillnad mot den medelklassdynga man dagligen matas med i massmedia. Tack!