Time-Care

Published söndag, februari 5 by gummo | E-mail this post

"Du kan ju ta och lägga schema för Mars också". Säger Chefen finurligt.
"Varför då? Mitt kontrakt går ju ut sista februari". Mumlar jag över kaffet. Det är tidigt, jag är nästan medvetslös av trötthet. Jag och min flickvän sitter uppe om nätterna och kollar igenom Buffy the Vampier slayer serien. Sju säsonger och vi har glott igenom tre. Jobba, äta och Buffy. Eftersom vi lever på natten har vi inte tid att sova. Börjar se ut som en vampyr.
"Jag har fixat så att du får förlängt till sista Mars, jag jobbar på att kunna förlänga ännu längre". Triumferar chefen.
"Hurra, då kan jag genast gå och ta ett huslån". Min trötthet får det att låta för bittert. Det var inte meningen. Det är ändå lite skönt att kunna få ytterligare en månads uppskov. Det blir knäpptyst i fikarummet. Jag blundar.

Schemaläggning. Landstinget introducerade time-care nyligen. Ett nytt sätt att lägga arbetsschema. Kortfattat går det ut på att vi istället för att lägga fasta arbetsturer fritt fördelar våra arbetstimmar på en femveckors period. De enda begränsningarna är att arbetsdagen inte får vara kortare än två timmar eller längre än elva. Man får heller inte arbeta mer än sex dagar i rad.
Det är vi som tjänar på time-care säger de. Vi har nästa full kontroll över arbetstiden. Verkligen jättebra.
Det är knappast en slump att arbetsgivarna inför time care nu. Syrrorna som nu får sparken kommer att återanställas som timvikarier, och avdelningarna kommer att skära ner den fasta bemanningen till absolut minimum och täcka upp de intensivaste timmarna på dagen med timanställda. Flexibilitet gynnar sällan oss.

Socialstyrelsen uppskattar att omkring 4000 patienter dör varje år på grund av sjukvården. Det intressanta är att detta har ett direkt samband med politikernas personalpolitik. Inte medicinsk okunskap eller otillräcklighet.
Kommer ni ihåg mjältbrandsbreven som spred skräck i USA?
President Bush blev så skraj att han krävde att amerikanska läkemedelsfirmor skulle ha rätt att producera ett Tyskt patentskyddat läkemedel med hänvisning till att USA befann sig i en medicinsk katastrofsituation. Då hade totalt tio (10) personer drabbats. Ironiskt nog så ivrar Bush starkt för den amerikanska läkemedelsindustrins patentskydd på HIV mediciner. Ställ detta mot åttahundra dödsfall per dag av AIDS i Sydafrika.
Terrorattacken mot New York 11 september med 3000 döda fick USA:s kongress att godkänna en astronomiskt stor budget i kriget mot "terrorismen".
Vi har alltså en medicinsk katastrofsituation värre än anthrax och exploderande jihadister räknat i antal lik. Men det är inte ebola, terrorister, HIV eller fågelinfluensa som orsakar den i Sverige. Det är de som till varje pris ska förvandla vården till en lönsamhetshistoria. Några frikostiga budgetar är inte att tänka på. Istället räknas det febrilt på hur man ska göra sig av med ännu mer personal.
”Det är konstigt. Men ingen som arbetar inom vården vill det egentligen”. En arbetskamrat försöker bryta tystnaden i fikarummet. Jag öppnar ögonen. Systrarna nickar instämmande.
”JAG tycker om att arbeta inom vården!” Utbrister chefen.
”Jo, men det är ju för att du är chef”. Konstaterar någon.
”Vi pratar om oss på golvet”.
”Jag är lika mycket på golvet som ni!” Deklarerar chefen obstinat. Hon är märkbart irriterad.
Det blir tyst igen. Jag fortsätter blunda för allt, vill bara hem och kolla på Buffy.

1 Responses to “Time-Care”

Anonym on 3:18 em

Allt är mycket bättre i "staden där solen alltid skiner", jag tycker du ska flytta hit, här har man lägre lön än i gävle men det drivs iaf en riktigt infektionsvård.