Nu är har utrensningen börjat. Svantes endlösung. Tyska klär landstingets politik bättre.
Snabba åtgärder och besparingar ska genomföras NU, de som manar till lugn och långsiktighet röjs ur vägen. Politikerna har gett Svante fria händer. Inga alternativ finns.
Jag fattar inte hur man kan överlåta ett helt landsting till en tandläkare. Alla vet att tandläkare är misslyckade läkare. Och han är ute efter hämnd. (Ja, jag är en anti-dentist, precis som Seinfield)

Ekonomerna har räknat ut att bemanningen kan vara 1,2. Ska vara 1,2 från och med nu då. Vad denna abstraktion innebär vet vi redan. 1,2 är ledningens våta dröm och vårt elände.

Systrarnas drömmar är blyga. Vi sitter tre personer i soffan och jäser efter lunchen. Vi är ganska obekanta med varandra och en syster pratar pliktskyldigt med oss andra. The story of her life, vi lyssnar avmätt.
"Jag har uppnått allt det där man drömde om som liten. Jag har gift mig, skaffat barn, har jobb och ett fint hus. Allt är så jäkla bra alltså, våra grannar är toppen. Alla är normala och trevliga, ingen som sticker ut eller
Så det enda som återstår är totalt mörker och tomhet då eller?"
Ibland hör man sig själv säga det man tänker högt, alltid i fel sammanhang.
”Nej (hon skrattar, jag pustar ut) men jag har kommit på att jag ska plugga till distriktsköterska. Här kan man ju inte fortsätt under de här förutsättningarna. Och det blir knappast bättre.”
Distriktsköterska. Då får livet genast mening lyckas jag tänka tyst för mig själv.
Så fort arbetsvillkoren försämras på sjukhuset flyr systrarna till distriktssköterskeutbildningen. Eller drömmer om den samme. Vår räddning ligger i att äta bullar och kontrollera blodtryck på en hälsocentral. Det kan inte, det får inte vara så här tamt. Det är inte ens exodus. Man är ju fortfarande kvar under samma arbetsgivare.
Stay and play. Sjuksköterskorna i Malmö visar vägen i deras kamp mot rättslösheten på UMAS. Det är hos oss alternativen till tandläkarens nedskärningar finns.
Fan, jobbet börjar om några minuter. Tillbaka till grottekvarn.