Lingonvecka?

Published torsdag, maj 18 by gummo | E-mail this post

"Jag kommer skriva en avvikelse om det här, bara så att du vet det".
"Ja gör det. Jag bryr mig inte". Sen klickar jag ilsket bort samtalet innan hon hinner påbörja nästa anklagelse. Bärbara telefoner är värdelösa när man vill slänga på telefonen i örat på någon.
Hela dagen har varit en serie fuck-ups.
Kommunen, blodcentralen och nu även narkossköterskan på operation är sura på mig. Det märks att stämningen är mer frustrerad på sjukhuset. Drar de in några platser på strokeavdelningen så ger det återverkningar på hela sjukhuset, hur lite ens klinik än har att göra med strokepatienter. Sjukhusets produktion (som det heter på ekonomspråk) är extremt känslig. Landstinget driver sjukhuset enligt samma ekonomiska surrealism som piskar upp börsindex. Kan Ericsson kan vi.
Några minuters försening någonstans på sjukhuset kan rubba hela dagens "produktion". När så sker, och det är snarare regel än undantag att saker och ting strular, så skäller vi på varandra. Sparkar nedåt och försvarar sin egen position.
Folk innesluts i smågrupper genom dessa defensiva handlingar. Man begränsar sin kamp mot nedskärningarna till sin avdelning, till sin klinik och isolerar sig från resten av sjukhuset. I slutändan isoleras man på från sina arbetskamrater, (hoppas att det blir hon som får sparken, inte jag, hoppas de lägger ner Hudiksvallssjukhus, inte vårt). Det är samma exkluderande mekanismer som lägger grogrunden för rasism.

En ny AT läkare har börjat på avdelningen. En närsynt Stig-Helmer-stackare. Först var han allmänt vilsen och osäker, det duger inte. Systrarna käkar sådana levande. Nu har han repat mod och tagit ett djupt andetag. Han är forcerat självsäker och pekar med hela handen.
En patient smäller plötsligt av, blir blå om läpparna och dimmig i blicken. Systern som upptäcker det larmar och vi börjar peta in slangar och försöker ta prover. Just då kommer Stig Helmer in. "Kan inte du komma och ronda nu?"
"Va fan det här är kanske LITE viktigare" Fräser systern.
En av de äldre systrarna som försöker få in en PVK i de krympande kärlen ser brännskadad ut i ren ilska.
"Men då kommer ju hela dan att bli försenad" Tjurar Dr. Helmer.
"UT HÄRIFRÅN!"
Strax därefter kommer narkosläkarna, alla perifera blodkärl har dragit ihop sig så de hugger helt sonika in en enorm spruta i ljumsken och aspirerar. Vi fyller på de nödvändiga provrören och kutar iväg till labbet. Helmer står och trampar otåligt. Han vill ronda nu.
Det är inte av missunnsamhet. Men något är allvarligt skevt. Stig Helmer har en ingångslön på ca. 25 000 i månaden utan att vara torr bakom öronen. Systern som vi handgripligen hindrade från att misshandla läkaren har 20 000 efter tio år inom landstinget. Det är hon som utför hans arbete, det är hon som får pricken från HSAN när han inte utför sitt arbete. Diskbråcket är en friförmån. Klart vi är sura.
Tidens melodi. Lägg ihop de senaste gisslen och landstingets strategi blir övertydlig. Osäkra anställningar, individuell lönesättning, individuellt ansvar för strukturella problem... söndra och härska stavas individuell anno 2006.
För att kunna föra en vettig kamp mot nedskärningarna så måste vi formulera inkluderande krav och involvera hela sjukhuset, all personal och i slutändan hela länet. För varje splittring och mellan avdelningar, sjukhus, yrkesgrupper och individer leder obönhörligen till försämringar för oss alla.

”Vad var det med henne egentligen? Har hon mens eller?” Stig Helmer flinar och ser sugen ut på malebonding.
Jösses. OK vi behöver inte inkludera precis alla. Hoppas han får sparken snart.

5 Responses to “Lingonvecka?”

Anonym on 4:56 em

Det fanns en anledning till att man sköt av alla med glasögon i Kambodja.....
Anonym on 6:39 em

tjena gummo!

Av någon anledning så skrev jag också om detta problemet även ur en annan teoretisk utgångpunkt. Jag upplevde exakt samma jävla sak hela förra veckan, idag så vill jag bara skälla ut någon jävel och mucka. Istället för att ta med mig skiten hem så skällde jag ut idioten med slavmoralen och missunnsamheten.

Nobbe - din favvo-klasskamps-lärare i cyberrymden.
Anonym on 6:40 em

Det ligger väl i tiden glömde jag att tillägga. Detta problemet kommer som sagt bli sjukt mycket mer akut och hända oftare allt eftersom lean production går genom samhällsfabriken.

(förlåt att jag inte skrev ihop inläggen, men jag kunde inte ta bort det första och ibland så glömmer man grejer man borde sagt med en gång.).
Anonym on 8:23 em

Härligt att du är tillbaka!
Anonym on 11:55 em

Ojoj. Jag har läst din blogg, och måste säga att den är ganska deprimerande. Blir själv färdig sjuksköterska till jul... jaa, vad har jag gett mig in på!? Jag har jobbat i Stockholm som uska några år, så jag vet ungefär hur det är där, känner också igen massor som du skriver. Jag antar att det här inte kommer som någon tröst för er i Sverige, men jag kan tala om för er att här i Finland där jag bor nu, har vi det ännu värre. Och jag hör nästan ingen klaga!? Bemanningen här är under all kritik på vissa ställen. T.ex, ska jag jobba på en vårdavdelning i sommar med 30 patientplatser (+några korridorplatser såklart) som ensam ansvarig sjuksköterska för halva avdelningen(!!), med två uskor till hjälp dagtid. En usk kvällstid. Och jag är inte ens färdigutbildad! Hur makalöst låter inte det? När jag sökte jobb där sa dom att jag skulle få jobba tillsammans med en erfaren sjuksköterska i varje skift. En telefonintervju räckte, dom ville inte ens träffa mig personligen före jag fick jobbet. Så desperata är dom. Nu senare har det framkommit att den där andra sjuksköterskan jobbar på andra halvan av avdelningen och kommer knappast att ha tid för mig och mina patienter. Det är skriande brist på sommarpersonal här, eftersom alla med lite vett i skallen sticker till Sverige (eller Norge) och jobbar, för både arbetsförhållandena och lönen är mycket bättre där! Sug på den :)