Julfest

Published lördag, december 16 by gummo | E-mail this post

Det var sommarens hetaste dansfluga. Kanske är det mörkret. Kanske är det bristen på vinter. Nu är den här i alla fall. Och tro inte att det är baktakter och sväng.
Bestämt står hon där med händerna mot höfterna. Fyra steg åt höger, klapp, och fyra steg åt vänster. Klapp. Sedan fram och bak och lite runt om och så klapp, klapp. De lär sig stegen efter några försök. "De kommer säkert köra line-dance. Till Rednex." Fasar jag. Alla kan stegen nu och lekledaren springer fram till stereon.
Tänk Friskis och Svettis.

Vi sitter i en festlokal och svullar efter julbordet. I år fick vi betala 150 kronor för julfesten och köpa julklappen själv. Mitt vegetariska alternativ var en blöt blandning upptinad blomkål och broccoli. Men med tanke på att vi firar julfesten i källaren på ett trucker-fik så är jag inte förvånad. Kokt potatis och senap mättar också.
Festkoncepten går igen. Laguppdelning, fördrink (i år saftglögg), frågesport, mat, lekar och sedan dans när alla blivit tillräckligt berusade. En del tittar på klockan och längtar hem. En del lever ut som om det vore föräldrafritt och några kan inte hejda sin åtrå längre, med fingret lindat kring halsbandet och blanka ögon, kanske ikväll, på jobbfesten. Alla ser, alla väntar och kärlek är som tydligast när den aldrig kommer till. Klängig.

Skivan åker in i stereon och hon skyndar sig tillbaka till täten och kör myndigt ner tummarna bakom bältetsspännet.
OKEEJ! och så går vi åt höööger! ropar hon och musiken sätter igång. Ett två tre fyra. Klapp.

If it hadn't been for Cotton-Eye Joe
I'd been married long time ago
Where did you come from where did you go
Where did you come from Cotton-Eye Joe

OCH så gåår vi åt vänster! Ett två tre fyra. Klapp.

Rysningar går genom kroppen och vi klappar i takt. Några busvisslar och stampar i golvet. Kanske är de redan fulla.
Ute i Europa sprider sig Hakke över dansgolven, men i Gävle sneglar vi mot vilda västern. Folkligt i Gävle är synonymt med cruising, raggare (är det på riktigt!?), countryfestivalen och line-dance då.
När sedan Carola och Barbados tar över festen bildas ringen. Alla ställer sig och stampar i ring, första låten går det bra, till andra låten stampas det lojt och mest pliktskyldigt och till tredje låten räddar man sig med ölen på bordet.
Tänk Finlandsfärja.
De som tittar på klockorna åker hem. De har suttit av tiden nu.
Vi är ett litet gäng som fortfarande dansar. Till bästa musiken. Vid borden där ölflaskorna brer ut sig över pappersduken börjar de muttra.
"Spela lite man känner igen".
"Spela lite pop".
Tänk schlager.
Tänk Rednex.
Tänk line-dance.
Och sen står de där igen. Skivan åker in i stereon och så börjar deras radgång åt höger och vänster och lite fram och bak och klapp klapp.