06:00
Sitter med gröten och morgontidningen, hetsar dem båda. Efter en veckas slit är slutet på cykeln nådd. Igen. Är ledig ikväll och fredag borde innebära något annat än halvpartär i soffan. Känner redan nu klockan sex på morgonen att kroppen skriker efter koma. Bläddrar fram till sista sidan i tidningen och ser kvällens räddning. En ny sic-com!
06:45 – 15:30
Mekanisk upprepning av gårdagen och de senaste två åren. Tiden går fort är man offrar sig för verksamheten.
21:53
Trött på soffan med te och knäckebröd. Alla dessa maskätna åldringar från AttendoCare. De tar livet av mig. Och tvärtom. Fredagar är sjukhusets värsta dag. Jag förtränger och skjuter upp alla de saker jag egentligen vill göra tills imorgon. Igen.
21:55
Nu börjar det. Dagens höjdpunkt.
Vinjetten är olycksbådande. En kvinna, tydligen huvudpersonen, sitter på trottoaren och är utelåst. En stege reser sig bakom henne. Hon skäller i telefonen och hon är sen till jobbet, reser sig stressat och stegen med låssmeden välter.
Green wing blandar en del Scrubs och en del As if. Kissnödigt brittiskt. Allt är galet och tillspetsat. En chef skäller som en hund, en doktor med tokiga glasögon tvingar sina elever att skratta åt usla skämt (och slår dem med pekpinnen som inte skrattar) och hela tiden visar de tvångsmässigt hur Crazy alla på sjukhuset är.
22:00
Jag är illamående.
Liksom på jobbet kan man hålla sig för skratt.
22:10
Känslan av naglar mot en griffeltavla. (Samma känsla brukar infinna sig på jobbet när man tar emot rapporten.) Irriterande klippning (likt As if) och framförallt så faller hela serien på att de slutat med burkskrattet. Alla punch-lines markeras med en scratchning och ett höjt ögonbryn.
Med fjärrkontrollen lägger jag tystnaden över rummet och blundar. Skulle lätt kunna somna här och nu.
Fredag borde innebära något annat. Ännu en crapy dag fullbordad.