Jag ska inte skriva om konsekvenserna av landstingspuckonas besparingar och åtgärder. De är redan så uppenbara och väldokumenterade. Det senaste budet om att göra sig av med 300 tjänster på Gävle sjukhus får stå för sig själv som ett alldeles lysande bevis på det vi alla redan vet och misstänkt; att ledningen har något annat än tobak i sin pipa.
Det mest intressanta i sammanhanget är att vårdförbundet och kommunal nöjer sig med att försiktigt uttala sig i ordalag som ’kortsiktighet’ och att det finns andra sätt att spara in alla dessa miljoner. Även detta bekräftar mina cyniska misstankar om att de delar pipa med ledningen, men att de dock inte fått smaka tillräckligt för att gå in i samma totala intellektuella regress som ledningen. De nöjer sig med att milt konstatera att sakernas tillstånd gått åt skogen, och att det är beklagligt, tråkigt etc.
Samtidigt kryssar jag fram mellan sängarna som ligger ivägen i korridoren och önskar att vissa ansvariga kunde uppleva samma misär. Drar mig till minnes när sjukhuset skulle byta namn och ett av förslagen var Hertiginnan Magdalenas sjukhus, det föll antagligen på att det vore en skymf att döpa ett dårhus efter en kunglighet.
En döende patient upptar mycket tid, morfin och lugnande måste ges, läkare jagas och anhöriga informeras. Tiden rinner iväg och en jävla massa måsten hoppar sig. Synd för de levande som fortfarande har en chans att rehabiliteras, synd för den döende och dess anhöriga som inte får en chans att dö med värdighet. I samma veva kommer ytterligare ett besked från ledningen, avdelningens enda rehabiliteringsrum ska bli en patientsal för fyra, detta utöver de konstanta överbeläggningarna i korridorerna. Personalen reagerar närmast likgiltigt, någon skrattar lite för sig själv. Detta är en vanlig dag, och sådana här urbota dumma direktiv haglar ständigt ner över oss. Tragik och komedi är två sidor av samma mynt, det här hade blivit superrolig tv, typ the office fast mer skruvat och sanslöst. Tragiken ligger i det ledningen håller sig så långt borta som möjligt ifrån, men som patienterna och personalen är fast i; totalt jävla mörker. (bandet med samma namn har en låt: "livet är ett lungemfysem" den borde bli officielt soundtrack till gävle sjukhus)
Beslutsprocessen by landstinget Gävleborg.
1. Identifiera problemet
- Det är sjukt många som vill ha vård, typ fett många.
2. Vilka faktorer måste vi ta hänsyn till?
- Det är liksom fullt på sjukhuset, värsta jobbiga grejen
- Det måste finnas schyssta prylar och människor som kan bota patienterna.
3. Åtgärda problemet
- Anställ ett gäng gamla roliga polare från SSU tiden som får i uppdrag att utreda och klura på problemet.
- Kontraktera ett gäng byggnadsfirmor som slumpmässigt får bygga och röja runt i huset under tiden.
- Slå en tärning och lägg ner den avdelning som tärningen visar.
- Visar det sig att byggnadsfirman precis har byggt om den? Lägg den på entreprenad.
- Effektivisera, varför ska det bara vara sopor i soprummet när det även kan ligga patienter där liksom.
- Sparka några hundra anställda, de gnäller ju bara ändå. Får dåliga vibbar av gnälliga kärringar.
- Återanställ några av de sparkade, men nu som stafettläkare, det är dyrare men roligare.
- Anställ tjackkranen som brukar deala i Sätra centrum som konstnärlig utsmyckare på sjukhuset. Det är ju viktigt med en trevlig arbetsmiljö, och Rusta har billig fis-nyanserad färg som är lagom inspirerande. Måla alla rum fisrosa eller fisgula.
Det mest intressanta i sammanhanget är att vårdförbundet och kommunal nöjer sig med att försiktigt uttala sig i ordalag som ’kortsiktighet’ och att det finns andra sätt att spara in alla dessa miljoner. Även detta bekräftar mina cyniska misstankar om att de delar pipa med ledningen, men att de dock inte fått smaka tillräckligt för att gå in i samma totala intellektuella regress som ledningen. De nöjer sig med att milt konstatera att sakernas tillstånd gått åt skogen, och att det är beklagligt, tråkigt etc.
Samtidigt kryssar jag fram mellan sängarna som ligger ivägen i korridoren och önskar att vissa ansvariga kunde uppleva samma misär. Drar mig till minnes när sjukhuset skulle byta namn och ett av förslagen var Hertiginnan Magdalenas sjukhus, det föll antagligen på att det vore en skymf att döpa ett dårhus efter en kunglighet.
En döende patient upptar mycket tid, morfin och lugnande måste ges, läkare jagas och anhöriga informeras. Tiden rinner iväg och en jävla massa måsten hoppar sig. Synd för de levande som fortfarande har en chans att rehabiliteras, synd för den döende och dess anhöriga som inte får en chans att dö med värdighet. I samma veva kommer ytterligare ett besked från ledningen, avdelningens enda rehabiliteringsrum ska bli en patientsal för fyra, detta utöver de konstanta överbeläggningarna i korridorerna. Personalen reagerar närmast likgiltigt, någon skrattar lite för sig själv. Detta är en vanlig dag, och sådana här urbota dumma direktiv haglar ständigt ner över oss. Tragik och komedi är två sidor av samma mynt, det här hade blivit superrolig tv, typ the office fast mer skruvat och sanslöst. Tragiken ligger i det ledningen håller sig så långt borta som möjligt ifrån, men som patienterna och personalen är fast i; totalt jävla mörker. (bandet med samma namn har en låt: "livet är ett lungemfysem" den borde bli officielt soundtrack till gävle sjukhus)
Beslutsprocessen by landstinget Gävleborg.
1. Identifiera problemet
- Det är sjukt många som vill ha vård, typ fett många.
2. Vilka faktorer måste vi ta hänsyn till?
- Det är liksom fullt på sjukhuset, värsta jobbiga grejen
- Det måste finnas schyssta prylar och människor som kan bota patienterna.
3. Åtgärda problemet
- Anställ ett gäng gamla roliga polare från SSU tiden som får i uppdrag att utreda och klura på problemet.
- Kontraktera ett gäng byggnadsfirmor som slumpmässigt får bygga och röja runt i huset under tiden.
- Slå en tärning och lägg ner den avdelning som tärningen visar.
- Visar det sig att byggnadsfirman precis har byggt om den? Lägg den på entreprenad.
- Effektivisera, varför ska det bara vara sopor i soprummet när det även kan ligga patienter där liksom.
- Sparka några hundra anställda, de gnäller ju bara ändå. Får dåliga vibbar av gnälliga kärringar.
- Återanställ några av de sparkade, men nu som stafettläkare, det är dyrare men roligare.
- Anställ tjackkranen som brukar deala i Sätra centrum som konstnärlig utsmyckare på sjukhuset. Det är ju viktigt med en trevlig arbetsmiljö, och Rusta har billig fis-nyanserad färg som är lagom inspirerande. Måla alla rum fisrosa eller fisgula.
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Beslutsångest”
Leave a Reply