Vi balanserar fortfarande mellan ovisshet och en liten förhoppning. Blir nedskärningarna av eller fortsätter vi som vanligt ett tag till? Osäkerheten gnager, vi håller andan och väntar. Engagemanget i arbetet får vänta. Så länge ovisshet råder känns det meningslöst att försöka styra upp arbetsmiljön, vi vet inte om vi kan jobba vidare eller inte. Det är synd. Avdelningen behöver en uppfräschning. Gardinerna, tavlorna och de hemvävda trasorna på väggarna kan endast beskrivas med negativa superlativ såsom fruktansvärt, horribelt etc, men det är en strid som får vänta. Engagemang vore att kasta pärlor till svinen i landstinget.
Vi kan aldrig veta.
På dagens step-up pass marscherar ledaren taktfast med höga knän. Tjuter och tjoar som vanligt i headsetet, men idag lägger hon till en speciell rörelse. Vi börjar sparka och slå i takt med italotechnon.
"Det här är till sjukhusledningen!
Tänk på dem som försöker få oss att arbeta varannan helg när ni sparkar!
Woohoo!"
Jag är kär.
På onsdagseftermiddagen desinfekterar jag och en syster en sal efter att patienten skickats hem. Kanske var det spritångorna.
"Vi måste stötta undersköterskorna i fall de får sparken". Började jag.
"Absolut".
Desinfektionen sticker i näsan, vi gnider in varenda mutter och pinal i sprit. Detta görs efter varje utskrivning.
"Sparkar de jävlarna undersköterskorna så kan de räkna med att vi plötsligt blir sjuka. Allihop. Ligger hemma med rännskitar. Bara så där".
Om förbannad hade ett ansikte, då har jag sett det.
Våra insändare har dagligen publicerats i lokalpressen. Snacket har börjat gå på sjukhuset. Tydligen har en hemlighet avslöjats.
Sjukhusledningen börjar vackla, "det är olyckligt att besparingsförslagen har läckt ut".
Men vi vet aldrig. Bollen ligger hos dem. Och stämningen ute på avdelningarna är spänd. Saker och ting kan börja hända.
Ett problem bara.
Vi vet inte.
----------------
Insändare finns att läsa här, här och här.
GD publicerar inte alla insändare på hemsidan så här kommer en till från dagens tidning:
Gruppterapi på hög nivå
Har precis arbetat färdigt, vi dröjer kvar i fikarummet. Någon redogör för matplanerna inför kommande middagsbjudning, en annan pratar barnbarn. Allt är som vanligt på sjukhuset.
Salarna är fullbelagda, vi telefonterroriseras av akuten, de behöver lägga in mer patienter.
Ledsen vi har redan överbelagt.
Sakta bygger vi upp oss. Det är något visst med fikaraster, det är gruppterapi på hög nivå.
Vi nås av senaste nytt från landstingets budgetbalansering, sjukhuset är ett ekonomiskt Estonia och nu måste verksamheten stympas än mer.
Ta bort där, lägg ner här, vi har hört det förut.
Nedskärningarna hugger som en kniv i ryggen. Allt går ur en, vi sjunker ner lite djupare i soffan oändligt mycket tröttare.
"Why do I give valuable time
to people who don´t care if
I live or die"
- Morrissey
Landstinget i Gävleborg toppar sjukskrivningsligan.
Gym och rökförbud är en fin åtgärdsfernissa, men känslan av maktlöshet och känslan av att inte kunna ge den vård patienterna ska ha blir inte bättre av vältrimmade biceps. Det är föga troligt att vi mår bättre av att arbeta varannan helg och det är högst sannolikt att en redan dålig arbetsmiljö blir ännu tyngre när ett mindre antal personer ska ta hand om en större vårdvolym.
Går hem, nu är ingenting roligt längre.
Vi kan aldrig veta.
På dagens step-up pass marscherar ledaren taktfast med höga knän. Tjuter och tjoar som vanligt i headsetet, men idag lägger hon till en speciell rörelse. Vi börjar sparka och slå i takt med italotechnon.
"Det här är till sjukhusledningen!
Tänk på dem som försöker få oss att arbeta varannan helg när ni sparkar!
Woohoo!"
Jag är kär.
På onsdagseftermiddagen desinfekterar jag och en syster en sal efter att patienten skickats hem. Kanske var det spritångorna.
"Vi måste stötta undersköterskorna i fall de får sparken". Började jag.
"Absolut".
Desinfektionen sticker i näsan, vi gnider in varenda mutter och pinal i sprit. Detta görs efter varje utskrivning.
"Sparkar de jävlarna undersköterskorna så kan de räkna med att vi plötsligt blir sjuka. Allihop. Ligger hemma med rännskitar. Bara så där".
Om förbannad hade ett ansikte, då har jag sett det.
Våra insändare har dagligen publicerats i lokalpressen. Snacket har börjat gå på sjukhuset. Tydligen har en hemlighet avslöjats.
Sjukhusledningen börjar vackla, "det är olyckligt att besparingsförslagen har läckt ut".
Men vi vet aldrig. Bollen ligger hos dem. Och stämningen ute på avdelningarna är spänd. Saker och ting kan börja hända.
Ett problem bara.
Vi vet inte.
----------------
Insändare finns att läsa här, här och här.
GD publicerar inte alla insändare på hemsidan så här kommer en till från dagens tidning:
Gruppterapi på hög nivå
Har precis arbetat färdigt, vi dröjer kvar i fikarummet. Någon redogör för matplanerna inför kommande middagsbjudning, en annan pratar barnbarn. Allt är som vanligt på sjukhuset.
Salarna är fullbelagda, vi telefonterroriseras av akuten, de behöver lägga in mer patienter.
Ledsen vi har redan överbelagt.
Sakta bygger vi upp oss. Det är något visst med fikaraster, det är gruppterapi på hög nivå.
Vi nås av senaste nytt från landstingets budgetbalansering, sjukhuset är ett ekonomiskt Estonia och nu måste verksamheten stympas än mer.
Ta bort där, lägg ner här, vi har hört det förut.
Nedskärningarna hugger som en kniv i ryggen. Allt går ur en, vi sjunker ner lite djupare i soffan oändligt mycket tröttare.
"Why do I give valuable time
to people who don´t care if
I live or die"
- Morrissey
Landstinget i Gävleborg toppar sjukskrivningsligan.
Gym och rökförbud är en fin åtgärdsfernissa, men känslan av maktlöshet och känslan av att inte kunna ge den vård patienterna ska ha blir inte bättre av vältrimmade biceps. Det är föga troligt att vi mår bättre av att arbeta varannan helg och det är högst sannolikt att en redan dålig arbetsmiljö blir ännu tyngre när ett mindre antal personer ska ta hand om en större vårdvolym.
Går hem, nu är ingenting roligt längre.
8 Responses to “Vi vet inte”
Leave a Reply
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
Det e ju så klockrent det du skriver.... att lägga ner 120 är så infernaliskt urdumt...
Men man slutar aldrig att förvånas.. de lägger ned mer kraft på att se till att man inte tar en extra skorpa till frukost men va de borde egentligenborde göra är attt decimera ledningen . politiker och tjänstemän... hur svårt är det att vända ett sjunkande skepp ?? Ta in företagsmän.. eler kvinnor.. ;) Ge dem 100.000 i månaden... ta typ.. gyllenhammar eller barnevik....
Systermicke avd 17
Felstavningar så att det duger eller? haha...
Systermicke: Vet inte om lösningen är att ta in företagsmän eller kvinnor. Se bara vad som hänt på "mitt" sjukhus Karolinska Universitetsjukhuset som leds av just en kvinna i stil med Gyllenhammar... Blev inte speciellt bra. Visst vi sparar massor av miljoner men på bekostnad av patientsäkerheten.
Dessutom är personalpolitiken ett stort skämt och kompetensflykt är inte bara ett hot utan en verklighet. Bara hos "mig" har 5 mycket erfarna och kompetenta överläkare satt upp sig. Antalet sjuksköterskor som har slutat eller söker andra jobb vill jag inte ens tänka på...
Håller däremot med dig att en lösning är att decimera antalet ledningsmän och politiker. Läs: Skrota landstinget!! Sjukvården ska fortsätta vara "gratis" men ledningsformen måste vara annorlunda!
ah, skönt befriande med en intelligent man som skriver om sjukvården... Ska läsa igenom hela din blogg....
Till Mdesyster: Åh det finns gott om intelligenta män i vården, men Gummo är ett unikum det håller jag med om!
"Så länge ovisshet råder känns det meningslöst att försöka styra upp arbetsmiljön, vi vet inte om vi kan jobba vidare eller inte. Det är synd. Avdelningen behöver en uppfräschning ... men det är en strid som får vänta. Engagemang vore att kasta pärlor till svinen i landstinget." osv
Har det slagit dig att de här nedskärningshoten kanske bara är just host, för att ni inte skall företa er annan arbetsplatskamp?
Jo så kan det absolut vara.
Nu syftade jag iof även på den estetiska arbetsmiljö. Vi har ett gäng gräsliga tavlor och liknande som verkligen skulle behövas bytas ut. Men att ta den striden mot tanterna är lönlös om man inte vet huruvida anställningen kommer att förlängas eller inte.
Shop at your favorite stores 24 hours a day. Why go to the mall when you can shop online and avoid the traffic