Mat och motstånd

Published lördag, april 9 by gummo | E-mail this post

En bra sak med sjukhuset är maten, patienterna är tillstor del nöjd med de kulinariska upplevelserna under vårdtiden. Landstinget har investerat mycket pengar i det bricksystem som gäller, dvs. att all mat serveras på individuella brickor som iordningställs direkt i köket. Själva huvudrätten ligger på tallriken och tillbehören finnes i egna skålar bredvid. Det ser inte speciellt smakligt ut. Personligen föredrar jag det gamla kantinsystemet när all mat låg i stora byttor och serverades av oss direkt till patienterna. Det blir alltid mycket mat över, så med kantinsystemet var det bara för oss att kasta sig över resterna och avnjuta sjukhusmaten. Men de feta åren är förbi.
Cheferna inom landstinget och kommunen kan inte stå ut med tanken att personalen äter upp resterna gratis. Nej, överbliven mat ska slängas och i bästa fall utfodra grisar. Om personalen ska slafsa i sig resterna måste de betala för sig! Basta.
Men på alla avdelningar och kommunala äldreboenden som jag har arbetat eller praktiserat på skiter dock personalen högaktningsfullt i fåniga chefer och fåniga regler. Mätt och belåten helt gratis, det gör att man åtminstone orkar med resten av dagen.
Man ska vara försiktig med att utmåla sjukvårdspersonalen som offer, media och omvårdnadsforskare reducerar oss ständigt till ett passivt objekt som bollas runt mellan snåla politiker och tafatta fackföreningar. Visst är det många systrar som fallit offer för landstinget, vårdapparaten är en stor vägg som vi alla rusar emot i full hastighet. Men samtidigt under ytan, tendenserna finns där och helt plötsligt ändrar några av oss riktning. Det hela börjar med ett enkelt nej, tyst eller högt, vi skiter i chefen och gör som vi vill. Vi ljuger och sceemar oss fram i tillvaron. Det kan handla om att vi ger varandra förmåner självständigt som gratis mat, eller att man meckar med flextiden och stämpelklockan. Det finns oändligt många exempel på detta mikromotstånd som vägrar definiera sig. Varför ge sin tid till någon som inte bryr sig om vi dör eller dukar under?
Det är tydligen viktigare att grisarna får ta del av maten än att personalen lägger vantarna på den. I och med bricksystemet kanske de säkrar grisarnas tillförsel av mat, det måste i alla fall kännas skönt för den djurvänliga ledningen. Sen kan de ju lika gärna börja utfodra grisarna med de utbrända systrarna, det ligger ju helt i linje med deras personalpolitik.

1 Responses to “Mat och motstånd”

ph on 2:47 fm

Jag jobbade på Farsta sjukhus för rätt länge sen, i alla fall brukade de berätta att en gäst hade fått en tallrik med en kackerlacka som satt på kanten och viftade med antennerna (det var i personalrestaurangen alltså).