Kaos

Published lördag, juli 30 by gummo | E-mail this post

Igår var det rock n roll på klubb stilett, Sonic Angels spelade, jag drack fyra öl, dansade, drack vatten efter midnatt och bangade efterfesten. Tänkte efter före och fick lite dålig vuxenkänsla. När man väl har lärt känna sina begränsningar så inser man hur slätstruken man är. Inte ett dugg speciell eller tokig utan bara ett genomsnitt som återhållsamt dricker Staropramen och får tinnitus. Efterfesten slutade tydligen med dålig stämmning och kaos då några horseare snodde med sig hemelektronik från värdparet.
Jag vaknade med blott huvudvärk och örontjut fjärran från knarkare och lynchmobar. Stressar till jobbet och glömmer passerkort och nycklar på hallbordet. Jag befäster därmed bilden av kaos hos systrarna. Kaos är relativt.

Arbetsbördan är däremot konstant. Vid eftermiddagens skiftbyte är det lugnt. Patienterna ligger och sover eller tittar på lyckochansen.
Hur resten av arbetspasset kommer att se ut är beroende på patienterna. Har man många unga patienter blir det lugnare då de åtminstone kan använda toaletten självständigt. De äldre är värre. De gamla amputerade diabetespatienterna använder blöjan i bästa fall. Oftast hinner de kasta undan både blöjan och sängskyddet innan det är dags att kräma ner allt ihop.
Har man tur så finns det en ledig undersköterska som fixar skiten. Oftast inte.
Resten av eftermiddagen går man mest runt och stökar. Vi beställer pizza, kollegorna tittar misstänksamt på min vegetariana. "Jag skulle aldrig kunna vara utan en rejäl köttbiff". Så säger de alltid och tror att jag bryr mig. Efter kebaben får de kaloriångest och intygar varandra att de fortfarande är vackra och o-tjocka.
Nattpersonalen kommer vid nio tiden, lagom till deras ankomst bryts lugnet. Alltid.
I regel startar kaoset med att en patient gör ner sig samtidigt som en annan patient är på väg in från akuten, samtidigt som en tredje patient får frossa, hög feber och blir medvetandesänkt, samtidigt som en telefon ringer med en undrande anhörig och samtidigt som två helt andra patienter måste få sin antibiotikum, pronto.
Som ny blir man handfallen inför röran. Att rådfråga medicinjouren är inte att tänka på. De erfarna systrarna fräser som katter bara man för deras existens på tal. Jouren drar alltid igång en enorm vårdapparat vilket innebär mer arbetsuppgifter för oss. De erfarna systrarnas hemlighet ligger i att skjuta upp allt jobb. Förstoppade patienter laxeras i lagom tid till nästa skift, nästan alla undersökningar kan skjutas upp några timmar och på så vis håller de kaoset på avstånd.
Lathet ligger i människans natur. Men man måste lära känna sina begränsningar först, de som kan förlikas med sin otillräcklighet är också de som vågar göra ingenting.

Kaos

E-mail this post

267 Responses to “Kaos”

Leave a Reply

Om bloggen

Previous posts

Archives

Links