Blivande barnmorskor börjar jag tröttna på. Bland blivande sjuksköterskor finns det två standardsvar på frågan; vad vill du jobba med?
Barnmorska eller ambulansskötare.
Inte helt oväntat finns det en stor könsskillnad kring vem som vill bli vad.
Bland barnmorskorna kan man urskilja mellan de fjompiga flickorna som verkligen älskar barn och gulliga bäbisar över allt annat. De brukar profilera sig med bamse-stickers på bröstfickan och ett genuint fånleende så fort bäbisar kommer på tal. Det enda de läser i dagstidningen är familjesidorna, och till skillnad från övrig landstingspersonal läser de aldrig dödsannonserna, de tittar bara på glada-familjen bilderna och på webbisarna.
Den andra grupperingen är hippiesarna. Dessa barnmorskor är mer intresserade av moderskapet, livet och födelsen i sig. Hippiesarna ser ofta mustigt naturliga ut, är helt torsk på alternativa metoder och dyrkar moderkakan. Tänk näbbstövlar och förlossning i badkar eller i hemmet så vet ni vilka jag syftar på.
En blivande sjuksköterska som sommarjobbar på avdelningen står mig upp i halsen. Hon fyller alla kriterier för den barnälskande varianten, ty hon vill bli barnmorska. Präktig som få, flitig som en scout, dricker inte, lägger sig tidigt och givetvis; gifte sig med första och enda killen. Varför vet jag det här?
Därför att hon har börjat ta plats, alla får veta allt om hennes tråkiga liv.
Överlag är det roliga människor som jobbar på infektion, diskussionerna är ofta skoningslösa, folk dissar sina odugliga karlar, sina barns pojkvänner och sitt obefintliga sexliv. Om en syster ser glad och rosig ut på morgonkvisten är det kutym att de andra skriker i kör. Där har vi en som fått nåt i natt, eller så har du ruskat busken!
Men nu är alla dämpade, den präktiga berättar anekdoter ur hennes familjeliv. Till en viss del tycker jag synd om henne, för hon saknar förmågan att läsa av människor. Hennes tråkiga liv och tråkiga berättelser om pastarätter med parmesanost och familjeaktiviteter på djurparken får ett lojt bemötande. Men hon fortsätter som en maskin, rabblar mekaniskt upp allt som händer i hennes liv utan att kunna se hur resten av personalstyrkan dör av uttråkning. Eller så bekommer det henne inte.
Till chefen tyr hon sig skamlöst, "mig får ni utnyttja hur mycket ni vill i sommar". Kanske menade hon inte fullt ut vad hon säger, jag blir äcklad.
Det gör vi ju redan, säger chefen och skrattar kaxigt. Alla skrattar, hon också. Dumma kossa.
Barnmorska eller ambulansskötare.
Inte helt oväntat finns det en stor könsskillnad kring vem som vill bli vad.
Bland barnmorskorna kan man urskilja mellan de fjompiga flickorna som verkligen älskar barn och gulliga bäbisar över allt annat. De brukar profilera sig med bamse-stickers på bröstfickan och ett genuint fånleende så fort bäbisar kommer på tal. Det enda de läser i dagstidningen är familjesidorna, och till skillnad från övrig landstingspersonal läser de aldrig dödsannonserna, de tittar bara på glada-familjen bilderna och på webbisarna.
Den andra grupperingen är hippiesarna. Dessa barnmorskor är mer intresserade av moderskapet, livet och födelsen i sig. Hippiesarna ser ofta mustigt naturliga ut, är helt torsk på alternativa metoder och dyrkar moderkakan. Tänk näbbstövlar och förlossning i badkar eller i hemmet så vet ni vilka jag syftar på.
En blivande sjuksköterska som sommarjobbar på avdelningen står mig upp i halsen. Hon fyller alla kriterier för den barnälskande varianten, ty hon vill bli barnmorska. Präktig som få, flitig som en scout, dricker inte, lägger sig tidigt och givetvis; gifte sig med första och enda killen. Varför vet jag det här?
Därför att hon har börjat ta plats, alla får veta allt om hennes tråkiga liv.
Överlag är det roliga människor som jobbar på infektion, diskussionerna är ofta skoningslösa, folk dissar sina odugliga karlar, sina barns pojkvänner och sitt obefintliga sexliv. Om en syster ser glad och rosig ut på morgonkvisten är det kutym att de andra skriker i kör. Där har vi en som fått nåt i natt, eller så har du ruskat busken!
Men nu är alla dämpade, den präktiga berättar anekdoter ur hennes familjeliv. Till en viss del tycker jag synd om henne, för hon saknar förmågan att läsa av människor. Hennes tråkiga liv och tråkiga berättelser om pastarätter med parmesanost och familjeaktiviteter på djurparken får ett lojt bemötande. Men hon fortsätter som en maskin, rabblar mekaniskt upp allt som händer i hennes liv utan att kunna se hur resten av personalstyrkan dör av uttråkning. Eller så bekommer det henne inte.
Till chefen tyr hon sig skamlöst, "mig får ni utnyttja hur mycket ni vill i sommar". Kanske menade hon inte fullt ut vad hon säger, jag blir äcklad.
Det gör vi ju redan, säger chefen och skrattar kaxigt. Alla skrattar, hon också. Dumma kossa.
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Naiv”
Leave a Reply