Jag har köpt en egen kaffemugg med Elvis motiv. Helt i analogi med polisongerna.
Det största problemet med att vara insyltad i vården är att man får se den verkliga sidan av dem som vi så villigt anförtror så fort halsen gör ont eller något annat sjukligt uppkommer. Läkarna är i regel nördar med dålig humor och uppgiven stil. Mystifieringen av dem står i lika bjärt kontrast mot verkligheten som sexualiseringen av sjuksköterskorna. (Gå in på närmsta hälsocentral och fråga dig själv om det finns något sexigt i närheten, tänder du inte på vetelängdsberoende 40-talister? då har du inget att hämta hos sjuksköterskorna i alla fall.)
En läkare som i ena stunden håller en spontan buskis i fikarummet går i nästa stund in till en patient och meddelar kort med allvarsam min; "du har en allvarlig sjukdom där risken är stor att du kommer dö". Oändlig lång tystnad följer, hela rummet vibrerar av beskedet, det känns som om man är mitt upp i en Lars Norén pjäs, då tilläger läkaren lite pliktskyldigt "att det finns hopp". Sedan lämnar han rummet, jag blir själv kvar med patienten och en närstående, plågsamt medveten om att vad jag än kommer att säga så är det dömt att låta dumt. Det är sånt här som bränner ut en, i normala fall kan man alltid vara käck, käckhet är det all time bästa knepet för att slippa engagera sig i patienten. Vad fan ska jag säga, tystnaden måste fyllas ut. Min första impuls är att fråga om hon vill prata med en kurator eller få en Sobril. Det vore alldeles för hjärtlöst, rent av osmakligt, nej jag måste säga något annat.. fort.
Jag frågar om hon vill ha juice eller mineralvatten till lunchen.
Patienten säger att hon inte är hungrig och att det inte spelar någon roll.
Nej det är klart att det inte gör.. skyndar därifrån.
På expeditionen står läkaren och ser finurlig ut, han levererar lite mer buskishumor, tillbaka till verkligheten igen.
Det största problemet med att vara insyltad i vården är att man får se den verkliga sidan av dem som vi så villigt anförtror så fort halsen gör ont eller något annat sjukligt uppkommer. Läkarna är i regel nördar med dålig humor och uppgiven stil. Mystifieringen av dem står i lika bjärt kontrast mot verkligheten som sexualiseringen av sjuksköterskorna. (Gå in på närmsta hälsocentral och fråga dig själv om det finns något sexigt i närheten, tänder du inte på vetelängdsberoende 40-talister? då har du inget att hämta hos sjuksköterskorna i alla fall.)
En läkare som i ena stunden håller en spontan buskis i fikarummet går i nästa stund in till en patient och meddelar kort med allvarsam min; "du har en allvarlig sjukdom där risken är stor att du kommer dö". Oändlig lång tystnad följer, hela rummet vibrerar av beskedet, det känns som om man är mitt upp i en Lars Norén pjäs, då tilläger läkaren lite pliktskyldigt "att det finns hopp". Sedan lämnar han rummet, jag blir själv kvar med patienten och en närstående, plågsamt medveten om att vad jag än kommer att säga så är det dömt att låta dumt. Det är sånt här som bränner ut en, i normala fall kan man alltid vara käck, käckhet är det all time bästa knepet för att slippa engagera sig i patienten. Vad fan ska jag säga, tystnaden måste fyllas ut. Min första impuls är att fråga om hon vill prata med en kurator eller få en Sobril. Det vore alldeles för hjärtlöst, rent av osmakligt, nej jag måste säga något annat.. fort.
Jag frågar om hon vill ha juice eller mineralvatten till lunchen.
Patienten säger att hon inte är hungrig och att det inte spelar någon roll.
Nej det är klart att det inte gör.. skyndar därifrån.
På expeditionen står läkaren och ser finurlig ut, han levererar lite mer buskishumor, tillbaka till verkligheten igen.
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Döden”
Leave a Reply