En vecka kvar tills examen, i praktiken innebär det inte mycket mer än en formaliserad legitimation, jobbat har man gjort under hela studietiden. Men en bra anledning till fest är det.
Festandet börjar hemma hos en klasskompis. Ut med bussen till miljonprograms husen och in i folkhemet; terrakotta tapeter, hörnsoffa i svart skinn, svartsmide och en skivsamling på 20 skivor (alla är hits samlingar), det må vara en inrednings mardröm, men samtidigt en trygghet. Alla sjuksystrar jag besökt verkligen älskar terrakotta, prydnadssaker i bokhyllan och skinnsoffor, det är härligt, kitsch före sin tid. Och hur än vindarna blåser kommer de lerfärgade väggarna stå pall forever and ever.
Jag har tidigare skrivit om sjuksköterskornas enfaldiga samtalsämnen, men efter några glas vin pratas det nästan bara snusk, det låter värre än i hockykillarnas omklädningsrum. Lite röd om öronen försöker jag se cool ut, ökar på ölintaget. Ensam kille bland hermelinerna, bara att anpassa sig, har ju tydligen blivit metrosexuell efter alla år inom vården.
Klassfester och avdelningsfester är ett intressant fenomen, alla släpper verkligen allt vad vett och etikett innebär. Kanske är det frånvaron av pojkvänner och äkta män, eller så måste vi helt enkelt vara packade för att hitta något gemensamt med 30 andra.
Kvällen i korthet:
Vi glufsar i oss pommes, bea och kött, jag glufsar quorn och måste som vanligt motivera varför. Mer alkohol, folk börjar dansa. En somnar till på dansgolvet, några raggar alla svettas. Rökförbud, det luktar snus. Dimmigt, har känslan av att vara bortgjord. Men det känns som alla har haft en riktigt trevlig kväll. Jobbet känns avlägset, bortsett från bakisångesten så kan man inte må bättre än så här. Eurotechno, flottig mat, fylla och roterande bäcken. "When it's time to party we will always party hard" som AWK säger..
Festandet börjar hemma hos en klasskompis. Ut med bussen till miljonprograms husen och in i folkhemet; terrakotta tapeter, hörnsoffa i svart skinn, svartsmide och en skivsamling på 20 skivor (alla är hits samlingar), det må vara en inrednings mardröm, men samtidigt en trygghet. Alla sjuksystrar jag besökt verkligen älskar terrakotta, prydnadssaker i bokhyllan och skinnsoffor, det är härligt, kitsch före sin tid. Och hur än vindarna blåser kommer de lerfärgade väggarna stå pall forever and ever.
Jag har tidigare skrivit om sjuksköterskornas enfaldiga samtalsämnen, men efter några glas vin pratas det nästan bara snusk, det låter värre än i hockykillarnas omklädningsrum. Lite röd om öronen försöker jag se cool ut, ökar på ölintaget. Ensam kille bland hermelinerna, bara att anpassa sig, har ju tydligen blivit metrosexuell efter alla år inom vården.
Klassfester och avdelningsfester är ett intressant fenomen, alla släpper verkligen allt vad vett och etikett innebär. Kanske är det frånvaron av pojkvänner och äkta män, eller så måste vi helt enkelt vara packade för att hitta något gemensamt med 30 andra.
Kvällen i korthet:
Vi glufsar i oss pommes, bea och kött, jag glufsar quorn och måste som vanligt motivera varför. Mer alkohol, folk börjar dansa. En somnar till på dansgolvet, några raggar alla svettas. Rökförbud, det luktar snus. Dimmigt, har känslan av att vara bortgjord. Men det känns som alla har haft en riktigt trevlig kväll. Jobbet känns avlägset, bortsett från bakisångesten så kan man inte må bättre än så här. Eurotechno, flottig mat, fylla och roterande bäcken. "When it's time to party we will always party hard" som AWK säger..
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Klassfest”
Leave a Reply