Inte nog med att arbete i sig är tråkigt, värst är att man blir en tråkmåns av arbetet. Jag har nyligen kommit hem från kvällspasset och precis utfört 'komma-hem' ritualen; duscha, äta, varva ner, styra upp, logga in och koppla av. Tiden rinner iväg, och som ett brev på posten kommer stressen över morgondagen. Av någon konstig anledning jobbar man alltid dag efter ett kvällspass, i praktiken betyder det att klockradions diskant väcker mig 5.45 imorgon. En fucking kvart innan god-morgon-programmen börjar.
Vetskapen om 5.45 gör mig illamående. (siffran har fått en numerologisk innebörd, jag hatar 5.45 mer av allt, det är ett dåligt tal, mycket värre än 666 och 88) Stressar ner mellan lakanen, försöker tvinga kroppen att somna, det brukar gå av ren desperation. Min sambo som är en ledig och rolig skit kommer hem, hon är glad. Jag vaknar till, 5.45 är inbränt på näthinnan, därför ser jag inte min sambo, jag ser bara ett störningsmoment som gör mig vansinnigt irriterad eftersom jag nu vet att 5.45 ögonblicket kommer vara värre än värst.
Irritationen övergår till sömnpanik som övergår till en bitter surhet. Vänder och vrider, suckar och stönar, somnar åter 5.15.
Är ett vrak 30 minuter senare. En snabb morgonritual hemma, sedan fort till sjukhuset för att hinna i tid till morgonrutinerna där.
OK, detta är bara gnäll och självömkan över morgontrötthet. Trötthet går trots allt att leva med, tråkighet gör det inte, det är med andra ord mest synd om min sambo som får leva med tråkigheten själv.
Men det finns hopp! En arbetskamrat (medelålders kvinna, står högt i hierarkin) kom bakis till jobbet, riktigt bakis. Hon mådde illa, hade smärtor och förmådde inte att göra mer än inta ett horisontellt läge på soffan i fikarummet hon svor över "den sista onödiga vinflaskan". Alla systrar ställde unisont och vant upp för sin fyllsjuka arbetskamrat, vi delade upp hennes patienter mellan oss och tog även in henne i omvårdnadsarbetet, fast nu som 'patient'.
Det är inte kört än, jag har hittills hållt en låg profil genom att komma i tid och nykter till jobbet, men trötthet går som sagt att leva med om man har arbetskamraterna som backar upp en. Let the god times roll.
Vetskapen om 5.45 gör mig illamående. (siffran har fått en numerologisk innebörd, jag hatar 5.45 mer av allt, det är ett dåligt tal, mycket värre än 666 och 88) Stressar ner mellan lakanen, försöker tvinga kroppen att somna, det brukar gå av ren desperation. Min sambo som är en ledig och rolig skit kommer hem, hon är glad. Jag vaknar till, 5.45 är inbränt på näthinnan, därför ser jag inte min sambo, jag ser bara ett störningsmoment som gör mig vansinnigt irriterad eftersom jag nu vet att 5.45 ögonblicket kommer vara värre än värst.
Irritationen övergår till sömnpanik som övergår till en bitter surhet. Vänder och vrider, suckar och stönar, somnar åter 5.15.
Är ett vrak 30 minuter senare. En snabb morgonritual hemma, sedan fort till sjukhuset för att hinna i tid till morgonrutinerna där.
OK, detta är bara gnäll och självömkan över morgontrötthet. Trötthet går trots allt att leva med, tråkighet gör det inte, det är med andra ord mest synd om min sambo som får leva med tråkigheten själv.
Men det finns hopp! En arbetskamrat (medelålders kvinna, står högt i hierarkin) kom bakis till jobbet, riktigt bakis. Hon mådde illa, hade smärtor och förmådde inte att göra mer än inta ett horisontellt läge på soffan i fikarummet hon svor över "den sista onödiga vinflaskan". Alla systrar ställde unisont och vant upp för sin fyllsjuka arbetskamrat, vi delade upp hennes patienter mellan oss och tog även in henne i omvårdnadsarbetet, fast nu som 'patient'.
Det är inte kört än, jag har hittills hållt en låg profil genom att komma i tid och nykter till jobbet, men trötthet går som sagt att leva med om man har arbetskamraterna som backar upp en. Let the god times roll.
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
0 Responses to “Sovpanik”
Leave a Reply