Det är kläderna som gör mannen. I sjukhusets bommulsdress råkar jag ständigt ut för en massa hardcore male-bonding av manliga patienter. Tydligen är det svårt att förhålla sig till en syster som har kuk. "Höhö du lär ju vara herre på täppan här bland alla brudar". Nej det är jag inte, mina medsystrar verkar snarare tråna efter dressman karlar med gråsprängt hår. Eller Björn Skiffs. Ibland spelar jag med på male-bondingen, i regel handlar det snarare om att de måste få sin manlighet bekräftad, inte så konstigt när de har en kateter och blöja på sig. Nästa steg i den manliga avvecklingen är mycket drygare. Midsommar på sjukhuset, det ger drygt 70 spänn i OB för varje arbetad timme, därtill bjöd landstinget till med en anorektisk laxtallrik. Inte värt för femöre att jobba storhelg.
En syster gav fel medicin dos till en patient, det var ingen större fara visade det sig, men samanbrottet kom ändå. Det finns inget vidrigare än att inse att man gjort ett misstag med medicinen. Marken börjar gunga under fötterna, en gardin dras ner för ögonen och kroppen känns helt kraftlös. Den sekund insikten kommer känns ingenting roligt längre.
Den sjuksyrra i Växjö som blev dömd i hovrätten för sitt misstag ger ångest-eko även i Gävle, som lagen är utformad nu innebär det att vi sjuksköterskor antas agera felfritt alla dagar, varje timme, varje minut. Samtidigt som ett mindre antal systrar ska ansvara över en större vårdvolym.
Mitt omklädningsrum ligger mittemot likrummet i källarkulverten. Horror! Att jobba kväll betyder att jag bokstavligen springer ut från omklädningsrummet. Börjar 06.45 på midsommar dagen, även det en anledning till skynda.
Känns sunkigt att sitta själv sent på midsommarkvällen och dricka sprit, fast på ett bra sätt.
0 Responses to “Midsommar”
Leave a Reply