A - laget har klippkort på akuten. Veckan lång trillar de dåliga gatan fram, smäller ner i asfalten, rullar ner i ett dike eller somnar i en snöhög. Ambulansen kör dem vant till akuten, de stinker urin och spyr. I regel åker de gräddfilen fram till läkarna, då de sin last trogen super de ner sig till ett vegetativt tillstånd. Folket med brutna armar, feber och halsont får fortsätta vänta på träbänkarna, prioritering sker. Alkisen läggs i framstupa sidoläge, får lite dropp och kontinuerlig tillsyn. De nyktrar till och ragglar iväg till bolaget igen för att snart hittas utslagna i Boulognern. De sitter fast i sin neråtspiral tills de super ihjäl sig eller hoppar på Jesusbussen.
Folket på akuten är måttligt roade över etylikerna. Men de försöker vara professionella och får ignorera irritationen från väntrummet bäst de kan. Det är svårt att vara humanist i längden.
Gävles mesta socialrealistiska journalist Lisa har i arbetarbladet rapporterat om "Anders" som supit i tre månader och nekats vård. Anders har fastnat i vårdens Kafka-byråkrati som vi alla går vilse i så fort hälsan sviktar. Utan remiss motas man i grind. Sjuksköterskan på akuten nobbade Anders, "Har du supit i tre månader så kan du fortsätta supa tills måndag också". Touché.
Men varför super Anders?
Personalen på akuten bryr sig knappast. I deras ögon är han bara ännu en nerpissad patient som förklarat krig mot levern.
'Cause I'm the boy that nobody owns and
My body is a temple
My body is a temple
My body is a temple
And tonight I'll tear it down!
Wasted again
Tanked up on the juice and gin
Wasted again
All right!
Har Anders oturen att bli inlagd på en avdelning så skulle vården inrikta sig på att rädda det som räddas kan av levern. Undersökningarna skulle visa ett spritmarinerat organ som likt en soltorkad tomat ligger och skvalpar runt i ölmagen. Föga funktionellt. Och sen då?
Enligt dagens praxis så transplanterar man inte organ till alkisar, i bästa fall kan de få en slasklever. Vårdapparaten mal på in i ett somatiskt absurdum, den som letar den finner. Hos en gammal fyllbullt gömmer sig mycket sjukdom. Anders kommer stämplas med ett tiotal diagnoser med varierande prognos utan att någon ens ids fråga varför Anders super. Ett vårdbesök kommer definitivt ge Anders alla de anledningar han behöver för att fortsätta sitt Leaving Las Vegas race.
You know I'm wasted again
I'll never ever feel this good again
Wasted again
Fuck yeah!
Nya nummret av vårdfacket dimper ner i brevinkastet. Där kan man läsa att de påbörjat en kampanj för att lära sjuksköterskorna att bli bättre på att handskas med beroenden. Kanske blir det bättre sen.
Folket på akuten är måttligt roade över etylikerna. Men de försöker vara professionella och får ignorera irritationen från väntrummet bäst de kan. Det är svårt att vara humanist i längden.
Gävles mesta socialrealistiska journalist Lisa har i arbetarbladet rapporterat om "Anders" som supit i tre månader och nekats vård. Anders har fastnat i vårdens Kafka-byråkrati som vi alla går vilse i så fort hälsan sviktar. Utan remiss motas man i grind. Sjuksköterskan på akuten nobbade Anders, "Har du supit i tre månader så kan du fortsätta supa tills måndag också". Touché.
Men varför super Anders?
Personalen på akuten bryr sig knappast. I deras ögon är han bara ännu en nerpissad patient som förklarat krig mot levern.
'Cause I'm the boy that nobody owns and
My body is a temple
My body is a temple
My body is a temple
And tonight I'll tear it down!
Wasted again
Tanked up on the juice and gin
Wasted again
All right!
Har Anders oturen att bli inlagd på en avdelning så skulle vården inrikta sig på att rädda det som räddas kan av levern. Undersökningarna skulle visa ett spritmarinerat organ som likt en soltorkad tomat ligger och skvalpar runt i ölmagen. Föga funktionellt. Och sen då?
Enligt dagens praxis så transplanterar man inte organ till alkisar, i bästa fall kan de få en slasklever. Vårdapparaten mal på in i ett somatiskt absurdum, den som letar den finner. Hos en gammal fyllbullt gömmer sig mycket sjukdom. Anders kommer stämplas med ett tiotal diagnoser med varierande prognos utan att någon ens ids fråga varför Anders super. Ett vårdbesök kommer definitivt ge Anders alla de anledningar han behöver för att fortsätta sitt Leaving Las Vegas race.
You know I'm wasted again
I'll never ever feel this good again
Wasted again
Fuck yeah!
Nya nummret av vårdfacket dimper ner i brevinkastet. Där kan man läsa att de påbörjat en kampanj för att lära sjuksköterskorna att bli bättre på att handskas med beroenden. Kanske blir det bättre sen.
2 Responses to “Wasted again”
Leave a Reply
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Previous posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
...och när de inte får vård på akuten kommer de till sjukhusbiblioteket, eller så är de inlaggda och småsuper någonstans innan de kommer in till biblioteket med sin lukt av sprit och pratar dynga och uppträder en smulla hotfullt. (åtminstone här nere på västkusten)
bland de finaste komplimanger jag fått. det du skriver är sociallyrism så det skär i hjärtat.