Rat race

Published tisdag, augusti 16 by gummo | E-mail this post

Jag är inne på upploppet nu, två veckor schema kvar och därefter tar det anställningsstopp. Dispens för vikariat har sökts, men beslut dröjer. Vi är många som vill jobba och LAS är emot mig.
Just nu räknar jag timmarna till nästa lediga dag. När man jobbar nio dagar i sträck assimileras man med sjukhuset så att gränserna mellan jobb, ledig, hemma och borta luckras upp. Patienterna är alla födda på 30-talet eller tidigare och orsakar patientstockning bakom sig. Vårdkoordinatorn får magsår, ringer flera gånger om dan och frågar hur många vårdplatser vi kan frigöra. Vi beklagar och man hör hur koordinatorn får hjärnblödning.
Mina reserver är uttömda, glömmer bort, slarvar och tappar tålamodet. Jag känner patienterna bättre än mina vänner. Och patienterna är sjuka tråkiga kompisar.

Semestertiderna är slut. Alla utom chefen har jobbångest, hon tycker om att jobba.

Story of my life
Vaknar med ett helvete! färdigartikulerat i munnen. Sväljer det tyst.
Stämplar in, får rapport, delar upp alla patienters mediciner i små plastkoppar.
Går en runda. Vrålar som Veiron i ottan bland de halvdöva patienterna, Gooo morgon! Go morgon!
Väntar på att någon av de ordinarie systrarna tar initiativ till kaffepaus.
Tvättar, torkar, lyfter, stöttar, medicinerar, undersöker, lägger om och övertalar patienter till ditt och datt.
Rondar med läkarna. Tittar på labvärden och får en gäng nya arbetsuppgifter.
Äter köpmat. Hamnar i paltkoma.
Rapporterar till kvällspersonalen om ditt och datt.
Försöker verka upptagen tills nästa kaffepaus.
Stämplar ut. Får ångest över allt jag kommer på att jag glömt rapportera.
Somnar på soffan vaknar till kvällen med ett ljudligt helvete!