Forskare har lokaliserat medkänslan! Tänk att spegelneuronen är grunden för medkänsla. Jag visste inte ens att jag hade några sådana förens igår. Men nu när jag vet så känns det bra. Spegelneuron alltså. Jag ska vårda dem ömt.
Mer känt är dock den empiriska kunskapen om spegelneuronens motsats. Usligheten. Ta en titt på följande persona ingrata:

Franco

Adolf

Josef

Saddam

Pinochet

...och landstingsdirektören.
Det är så uppenbart varför just han valdes (av alla tänkbara personer). I krissituationer bärs spöknippena fram. Enda vägens politik etc.
Det är så uppenbart att grunden för misshaglighet sitter i det där snuskiga håret under näsan.
Är man en illgärningsman för att man har mustasch eller har man mustasch för att man är en illgärningsman?
-------------------------------
OBS! Gummo vet att Tom Selleck är godhetens hjälte vars kärnfulla pröjsare är undantaget som bekräftar regeln.

Fika, rast och kaffe. Jag gillar fika. Man skulle kunna säga att fika är min favoritsysselsättning på jobbet. Överhuvudtaget tycker systrarna om att fika.
Jag har under våren varit handledare till en sjuksköterskeelev. Eleven hade jobbat som undersköterska på ett äldreboende innan det svindlande karriärsteget till sjuksköterska togs. Från blöjor med resår till blöjor med nätbyxor (men det sa jag aldrig). Det viktigaste jag lärde henne var konsten att fika. "Man måste fika, annars går man under". Hon var duktig på att fika, en erfaren fikare.
"Ansvarar du över patienterna på rum 17 och 18? De är ju båda två äldre gubbar som behöver hjälp med allt. Bra omvårdnadsträning".
"Absolut!"
Våren har varit bra. Jag har fikat och predikat. Eleven har gjort resten, flitig som en scout. Med ett leende!
Delicatobollar. Kylskåpskalla delicatobollar. Kokosflagor snöar ner i knäet, chokladgrusig gegga rinner mellan tänderna och attan vad delicatobollar kan göra för en fika. Kylskåpskalla delicatobollar är ohotade på min topp fem fikalista sedan flera år tillbaka. Som en nål i armen.
Man skulle kunna säga att kylskåpskalla delicatobollar är mitt bästa.
I Fredags kom chefen med sin bekymmersrynka hårt skrynklad mellan ögonen.
"Alla till fikarummet nu. Personalmöte!"
Det finns ingen som kan förstöra en fikarast lika mycket som en chef med skrynklad bekymmersrynka.
"Vi har gått igenom övertaligheten här på avdelningen med ledningsgruppen nu....."
Alla tysta. Den här sortens konstpauser har jag aldrig förstått. Och vinnaren är..... Det är en konstpaus jag förstår.
Vi vet vad som kommer. Och den som får sparken är?
Kom igen nu chefen.
Nu då.
Fortfarande tyst och chefen ser ut som en enda stor bekymrad skrynkla.
"Vi har diskuterat och tjafsat emot, men det spelar ingen roll. Det finns inget mer att göra. Kommunal har gått igenom sina turordningslistor och det kan inte vi påverka.
Så alla våra undersköterskor flyttas över till resurscentrum. Men alla utom en kommer att lånas ut permanent tillbaka till oss. Och det beror på kommunals LAS listor, övertaligheten är så stor att man i princip måste ha jobbat i tjugo år för att klara sig".
Mötet avslutat.
Avdelningens cleanaste undersköterska. Fan. Undersköterskor som älskar Belle and Sebastian, Monster, Manu Chau och The Knife är sällsynta. Allt för sällsynta. Indiepopare kommer i regel aldrig längre än till hemtjänsten. Sjukhuset är ett träsk av Rix-FM lyssnare. Jag försmäktar. Ingen tipsar om nya band att lyssna på. (De tips jag får förpassas till glömskans mörka rum. Nej jag kommer inte gå och kolla på Robert Wells eller Patrik Isaksson.)
Vi protesterar.
"Det finns inget mer att göra"
Mötet avslutat.
Så fan heller. Hon blir LASad till förmån för någon tusenårig syster från medicinkliniken. Jag känner hur ögonbrynen drar ihop sig och pannan veckas.
Men men men fortsätter jag
Mötet avslutat.
Det måste finnas någonting mer att göra. De andra systrarna ser trötta ut, konstaterar lojt sakernas jävlighet och återgår till jobbet. Man kan bryta ihop för mindre.
Nästa arbetspass upptäcker jag tre sexpack delicatobollar i kylen.
"Tack för praktiken, det har varit roligt och lärorikt!"
Min elev har fattat allt sjuksköterskeyrket handlar om. Frossa. Det blir lite bättre då.
Tankad på socker ställer jag mig upp. Vi måste göra något.
Upp till bevis systrar.

Sjukvården är en eländig plats. Tidningarna skriver om det, forskarna bevisar det, personalen och patienterna upplever det. Intet nytt under solen:

Trångt är om saligheten
och till och med helgon står kö.
Ingenstans har vi att leva.
Ingenstans har vi att dö.

Stackars hjärtsjuka Lundström,
ditt liv är en trängselstrapats.
för hundar finns det nog kojor,
men för människor finns inte plats.

För kanonen gick det att hitta
en sovplats när allt kom omkring,
men människan är ju för liten,
hon är ju rakt ingenting.

Hon är ju så liten - och ändå
så tar hon sån plats i en kö.
Vi står i kö för att födas.
Vi står i kö för att dö.
-Stig Dagerman

Hemtjänsten är eländets vortex. Hit and run, principen är enkel. Ett snabbt tillslag sedan fort därifrån. In med käket i mikron, lyft upp gubben ur sängen och knuffa fram honom till köksbordet. Pling. Riv av plasten från de vakuumförpackade biffarna. Fint väder idag!
Va!?
VARSÅGOD! ÄT NU, HEJ DÅ
Va!?
ÄT.
Sedan fort iväg till nästa.
Felen är många. Personalen springer emellan patienter, ofta i sina privata kläder, inga eller små möjligheter till lämplig skyddsutrustning och desinfektionsmedel. Från bensår till pisstunga blöjor och vidare till nästa bensår. Att spridningen av MRSA och andra multiresistenta bakterier ökar mest i den kommunala vården är fullt logiskt.

Men i Hässelby händer något.
Något bra, äntligen.
Hemtjänstpersonalen i Hässelby har sedan en tid tillbaka organiserat sig och nu gått ut i strejk. Konflikten handlar i första hand om rätten till fasta anställningar och ett rimligt arbetstempo. Däri handlar konflikten också om värdigheten att åldras och rätten att få en god omvårdnad. Det måste vara därför kommunen och kommunal reagerar så starkt, hand i hand försöker de slå ner strejken. Hemtjänstpersonalens krav slår in en kil i den bräckliga hegemoni arbetsgivarna och LO byggt upp. Staten slår sig gärna för bröstet, Sverige är bäst i världen.
Sverige är ett U-land. Och LO är U-landskramare.
Hoppet finns i Hässelby, självständig organisering bortom illusoriska föreställningar om samförstånd. Det är de som kan göra sjukvården till en mindre eländig plats. Det angår oss alla.
Att de poserar maskerade med en rödsvart poncho och har samma logga som V för vendetta gör saken än bättre. Stil, klass och rock n roll. Eller som Guy Fawkes säger; People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.

Do the right thing
Slut upp den 7 Juni 15:30 på Hässelby-Gård, Astrakangatan 17, och demonstrera mot eländet.

Läs mer:
Hemtjänstarbetarnas hemsida
Arbetaren. Hårt strejkmotstånd
Diagnos. Pressmedelande samt uppmaning