Aikido


E-mail this post



Remember me (?)



All personal information that you provide here will be governed by the Privacy Policy of Blogger.com. More...



Så här ser vården ut från ett patient perspektiv. Tryggt. Lägg till psycho-stråkarna från dusch scenen och patienten skulle skita knäck av skräck.

Värst just nu är en arbetskamrat som är ruggit trevlig men samtidigt en idiot. Hon delar samma dystra framtidsutsikter som mig och dissar landstingsledningen hårdast av alla på avdelningen. Jag spanade in henne tidigt och tänkte att hon var en bra början för lite allmäm uppvigling på avdelningen. Men sen började svavelskurarna, reaktionärt och bittert, det är "alla dessa hemska utläningar", "lata socialbidragstagare" eller hennes frustrerade längtan "efter en riktig karl, ingen mesig fjolla". Nästan alla åsikter hon väser ut över kaffekoppen gör mig mörkrädd.
Jag ids inte ens att bemöta hennes åsikter hon spyr ut i fikarummet. Jag blir matt och uppgiven, orkar inte vara rättrådig. Att ta en diskussion med henne innebär att man måste ta om allt från början igen.
Så planen är att antingen underminera henns position på arbetsplatsen (mobbing), men det känns töntigt, eller att göra precis tvärt om. Typ facklig Aikido.
Först; jag ger mig, tar henne för den tönt hon är. Försöker istället ändra riktning på bitterheten uppåt. Klasskänslan finns där, men ingen medvetenhet. Jag lyssnar på henne, ger ett positivt bemötande till de åsikter som är okej och ironiserar över de reaktionär spyorna. Med tiden blir hon kanske lite mer medveten och lite mer mänsklig.


2 Responses to “Aikido”

  1. Anonymous Anonym 

    Jag tror knappast att din kollega blir mer mänsklig för att du lyssnar på hennes dravel, snarare kommer kollegan tro att den har rätt eftersom du fäster uppmärksamheten ditåt.
    Att mobba låter trist, bättre att munhuggas direkt och förhoppningsvis kommer resten av personalstyrkan hålla med dig.

    mvh

  2. Blogger gummo 

    jag var nog lite trött när jag skrev.. det vart lite otydligt.. när hon sätter igång med sitt crap talk så brukar jag ironisera det hon säger så att t.o.m hon själv fattar hur dumt hon säger.
    lite svårt så här när man är ny på avdelningen, har känslan av att en allt för rättrådig attityd kan uppfattas som lika dryg. jag försöker känna efter bland de andra arbetskamraterna vad de tycker.. förhoppningsvis kommer jag snart våga dumpa den sociala kompetensen och göra mos av hennes skitsnack in public.

Leave a Reply

      Convert to boldConvert to italicConvert to link

 


Om bloggen

  • En sjuksköterskas neuroser
  • Allt är generellt skrivet sÃ¥ att ingen kan röjas IRL.
  • E-mail: nursepunx@hotmail.com

Previous posts

Archives

Links


ATOM 0.3