Rotlös
Published måndag, december 25 by gummo.
Julledigheten hade precis börjat och i andra klass balanserar vi omkring bland de noppiga sätena med de vita lösskydden. Vi som åker med öppen biljett i andra klass får flytta runt och ge plats. Allt för att spara några tior. Vid varje stopp blir det hela havet stormar i tågvagnen. Nästa stopp Uppsala. Nya passagerare tränger sig in i gången med resväskor dragandes efter sig. Stannar upp och tittar på stolsnummret. Ska jag låtsas sova? Jag låtsas sova. Och snoriga rödnäsan väcker mig. Ursäkta säger vi båda och jag ställer mig upp igen.
På avdelningen; exodus. Ett helt gäng har sagt upp sig och ska börja jobba någon annanstans. En efter en har de dragit samma slutsats. Det är inte värt längre. Orkar inte mer. En efter en försvinner de iväg.
Helt förståligt.
Jag har tänkt likadant. Nästan varje gång jag stämplar in.
Drivna av trötthet på det nuvarande och begäret efter något bättre sätter igång rörelsen som i grunden uttrycker vägran och motstånd i dess mest ursprungliga och spontana form.
Men om vi springer slutar flykten vid en ny stämpelklocka så förbannat lik den förra.
Vi måste ha något annat. Det funkar inte att springa omkring inne i landstingslabyrinten. Vi måste komma ut, bort och förgöra.
Det billiga connex-tåget stannar i Örebro. Någon med lap-top och samsoniteväska kliver på, någon med broderade jeans och plastkassar flyttar. Tillslut hamnar man i resturangvagnen, sitter och suger på samma kaffe från Hallsberg till Göteborg.
Klass. Det är så här det är. Vi som flyttar och de som tar plats.
På avdelningen; exodus. Ett helt gäng har sagt upp sig och ska börja jobba någon annanstans. En efter en har de dragit samma slutsats. Det är inte värt längre. Orkar inte mer. En efter en försvinner de iväg.
Helt förståligt.
Jag har tänkt likadant. Nästan varje gång jag stämplar in.
Drivna av trötthet på det nuvarande och begäret efter något bättre sätter igång rörelsen som i grunden uttrycker vägran och motstånd i dess mest ursprungliga och spontana form.
Men om vi springer slutar flykten vid en ny stämpelklocka så förbannat lik den förra.
Vi måste ha något annat. Det funkar inte att springa omkring inne i landstingslabyrinten. Vi måste komma ut, bort och förgöra.
Det billiga connex-tåget stannar i Örebro. Någon med lap-top och samsoniteväska kliver på, någon med broderade jeans och plastkassar flyttar. Tillslut hamnar man i resturangvagnen, sitter och suger på samma kaffe från Hallsberg till Göteborg.
Klass. Det är så här det är. Vi som flyttar och de som tar plats.
Julfest
Published lördag, december 16 by gummo.
Det var sommarens hetaste dansfluga. Kanske är det mörkret. Kanske är det bristen på vinter. Nu är den här i alla fall. Och tro inte att det är baktakter och sväng.
Bestämt står hon där med händerna mot höfterna. Fyra steg åt höger, klapp, och fyra steg åt vänster. Klapp. Sedan fram och bak och lite runt om och så klapp, klapp. De lär sig stegen efter några försök. "De kommer säkert köra line-dance. Till Rednex." Fasar jag. Alla kan stegen nu och lekledaren springer fram till stereon.
Tänk Friskis och Svettis.
Vi sitter i en festlokal och svullar efter julbordet. I år fick vi betala 150 kronor för julfesten och köpa julklappen själv. Mitt vegetariska alternativ var en blöt blandning upptinad blomkål och broccoli. Men med tanke på att vi firar julfesten i källaren på ett trucker-fik så är jag inte förvånad. Kokt potatis och senap mättar också.
Festkoncepten går igen. Laguppdelning, fördrink (i år saftglögg), frågesport, mat, lekar och sedan dans när alla blivit tillräckligt berusade. En del tittar på klockan och längtar hem. En del lever ut som om det vore föräldrafritt och några kan inte hejda sin åtrå längre, med fingret lindat kring halsbandet och blanka ögon, kanske ikväll, på jobbfesten. Alla ser, alla väntar och kärlek är som tydligast när den aldrig kommer till. Klängig.
Skivan åker in i stereon och hon skyndar sig tillbaka till täten och kör myndigt ner tummarna bakom bältetsspännet.
OKEEJ! och så går vi åt höööger! ropar hon och musiken sätter igång. Ett två tre fyra. Klapp.
If it hadn't been for Cotton-Eye Joe
I'd been married long time ago
Where did you come from where did you go
Where did you come from Cotton-Eye Joe
OCH så gåår vi åt vänster! Ett två tre fyra. Klapp.
Rysningar går genom kroppen och vi klappar i takt. Några busvisslar och stampar i golvet. Kanske är de redan fulla.
Ute i Europa sprider sig Hakke över dansgolven, men i Gävle sneglar vi mot vilda västern. Folkligt i Gävle är synonymt med cruising, raggare (är det på riktigt!?), countryfestivalen och line-dance då.
När sedan Carola och Barbados tar över festen bildas ringen. Alla ställer sig och stampar i ring, första låten går det bra, till andra låten stampas det lojt och mest pliktskyldigt och till tredje låten räddar man sig med ölen på bordet.
Tänk Finlandsfärja.
De som tittar på klockorna åker hem. De har suttit av tiden nu.
Vi är ett litet gäng som fortfarande dansar. Till bästa musiken. Vid borden där ölflaskorna brer ut sig över pappersduken börjar de muttra.
"Spela lite man känner igen".
"Spela lite pop".
Tänk schlager.
Tänk Rednex.
Tänk line-dance.
Och sen står de där igen. Skivan åker in i stereon och så börjar deras radgång åt höger och vänster och lite fram och bak och klapp klapp.
Bestämt står hon där med händerna mot höfterna. Fyra steg åt höger, klapp, och fyra steg åt vänster. Klapp. Sedan fram och bak och lite runt om och så klapp, klapp. De lär sig stegen efter några försök. "De kommer säkert köra line-dance. Till Rednex." Fasar jag. Alla kan stegen nu och lekledaren springer fram till stereon.
Tänk Friskis och Svettis.
Vi sitter i en festlokal och svullar efter julbordet. I år fick vi betala 150 kronor för julfesten och köpa julklappen själv. Mitt vegetariska alternativ var en blöt blandning upptinad blomkål och broccoli. Men med tanke på att vi firar julfesten i källaren på ett trucker-fik så är jag inte förvånad. Kokt potatis och senap mättar också.
Festkoncepten går igen. Laguppdelning, fördrink (i år saftglögg), frågesport, mat, lekar och sedan dans när alla blivit tillräckligt berusade. En del tittar på klockan och längtar hem. En del lever ut som om det vore föräldrafritt och några kan inte hejda sin åtrå längre, med fingret lindat kring halsbandet och blanka ögon, kanske ikväll, på jobbfesten. Alla ser, alla väntar och kärlek är som tydligast när den aldrig kommer till. Klängig.
Skivan åker in i stereon och hon skyndar sig tillbaka till täten och kör myndigt ner tummarna bakom bältetsspännet.
OKEEJ! och så går vi åt höööger! ropar hon och musiken sätter igång. Ett två tre fyra. Klapp.
If it hadn't been for Cotton-Eye Joe
I'd been married long time ago
Where did you come from where did you go
Where did you come from Cotton-Eye Joe
OCH så gåår vi åt vänster! Ett två tre fyra. Klapp.
Rysningar går genom kroppen och vi klappar i takt. Några busvisslar och stampar i golvet. Kanske är de redan fulla.
Ute i Europa sprider sig Hakke över dansgolven, men i Gävle sneglar vi mot vilda västern. Folkligt i Gävle är synonymt med cruising, raggare (är det på riktigt!?), countryfestivalen och line-dance då.
När sedan Carola och Barbados tar över festen bildas ringen. Alla ställer sig och stampar i ring, första låten går det bra, till andra låten stampas det lojt och mest pliktskyldigt och till tredje låten räddar man sig med ölen på bordet.
Tänk Finlandsfärja.
De som tittar på klockorna åker hem. De har suttit av tiden nu.
Vi är ett litet gäng som fortfarande dansar. Till bästa musiken. Vid borden där ölflaskorna brer ut sig över pappersduken börjar de muttra.
"Spela lite man känner igen".
"Spela lite pop".
Tänk schlager.
Tänk Rednex.
Tänk line-dance.
Och sen står de där igen. Skivan åker in i stereon och så börjar deras radgång åt höger och vänster och lite fram och bak och klapp klapp.
Folk
Published söndag, december 3 by gummo.
En jobbarkompis fyllde år igår och vi firade henne och hon fick två presenter. En bra och en tråkig. Jag hälsade på personer jag glömde lika snabbt. Nästan alla skulle bli lärare. I Gävle ska alla bli lärare. Blaserad, är kanske inte rätta ordet, men det första jag kommer att tänka på.
Se även:
Terakottatapeter
Ektorp soffa
Bananfodral
Det bildades två läger. Vi som dansade och lärarna som satt och dippade gurka och chips. Jag rev bland skivorna. Aerosmith, Bon Jovi, Björn Rosenström. We'll give it a shot! We're half way there! ÅhÅh! Livin' on a prayer! Folk skriker sig hesa till det här.
Jag vill också skrika mig hes till Bon Jovi.
Utan den där känslan av självbefläckelse.
laugh along with the common people,
laugh along even though they're laughing at you,
and the stupid things that you do.
-pulp
Slog kullerbyttor och sen satt jag i en taxi och pannan pärlades av svett för jag mådde illa. Spyr jag i taxin har jag inte råd att åka hem över jul.
Ut ur taxin och in på Hang loose bar. Det var en massa vanligt folk. Två dansgolv. Techno och Schlager. På technogolvet stod mest flexade killar med tribaltatueringar och stampade. Till schlagergolvet. Ja på schlagergolvet. En fläktmaskin i taket sprutade ut diskmedel över dansgolvet. Grisfest, är kanske inte rätta ordet, men det första jag kommer att tänka på.
Se även:
Ibiza
Mallorca
After ski
DJ killen som hette Henke spelade rockiga medlys. Offspring, Nirvana, Bon Jovi. Och folk skriker sig hesa. Svettas och sedan tryckare och mer svett och några hånglar och jag känner igen det här. Det är mellanstadiet konserverat. Fast full på hallonshots istället för geléhallon.
Vaknar risig idag och med en kurrande mage och måste äta fett och flott och hungrig som en varg trängde jag och Johan oss fram genom julskyltningen och vi gick åt fel håll för alla var på väg upp mot bocken som skulle invigas och bocken fyller 40 år i år och black jack spelar kramgoa bitar och fyrverkirier smäller och det är lite som Bagdad och fram ur regndiset och krutröken väller folk upp mot bocken och händerna är fulla med påsar och det är första advent och alla butiker har öppet som om det var måndag och alla måste handla och få händerna fulla och axels tivoli är här igen och efter några hundra meter motströms på kungsgatan får man tics och panik och känner sig fast i värsta Falling down-kön och överallt skriker barn som vill ha eller inte ha och dissonansen från fyrverkeriet och karusellerna och julsångerna skär som papperskanter i hjärnan och babylon är kanske inte rätta ordet, men det första jag kommer att tänka på.
Se även:
Terakottatapeter
Ektorp soffa
Bananfodral
Det bildades två läger. Vi som dansade och lärarna som satt och dippade gurka och chips. Jag rev bland skivorna. Aerosmith, Bon Jovi, Björn Rosenström. We'll give it a shot! We're half way there! ÅhÅh! Livin' on a prayer! Folk skriker sig hesa till det här.
Jag vill också skrika mig hes till Bon Jovi.
Utan den där känslan av självbefläckelse.
laugh along with the common people,
laugh along even though they're laughing at you,
and the stupid things that you do.
-pulp
Slog kullerbyttor och sen satt jag i en taxi och pannan pärlades av svett för jag mådde illa. Spyr jag i taxin har jag inte råd att åka hem över jul.
Ut ur taxin och in på Hang loose bar. Det var en massa vanligt folk. Två dansgolv. Techno och Schlager. På technogolvet stod mest flexade killar med tribaltatueringar och stampade. Till schlagergolvet. Ja på schlagergolvet. En fläktmaskin i taket sprutade ut diskmedel över dansgolvet. Grisfest, är kanske inte rätta ordet, men det första jag kommer att tänka på.
Se även:
Ibiza
Mallorca
After ski
DJ killen som hette Henke spelade rockiga medlys. Offspring, Nirvana, Bon Jovi. Och folk skriker sig hesa. Svettas och sedan tryckare och mer svett och några hånglar och jag känner igen det här. Det är mellanstadiet konserverat. Fast full på hallonshots istället för geléhallon.
Vaknar risig idag och med en kurrande mage och måste äta fett och flott och hungrig som en varg trängde jag och Johan oss fram genom julskyltningen och vi gick åt fel håll för alla var på väg upp mot bocken som skulle invigas och bocken fyller 40 år i år och black jack spelar kramgoa bitar och fyrverkirier smäller och det är lite som Bagdad och fram ur regndiset och krutröken väller folk upp mot bocken och händerna är fulla med påsar och det är första advent och alla butiker har öppet som om det var måndag och alla måste handla och få händerna fulla och axels tivoli är här igen och efter några hundra meter motströms på kungsgatan får man tics och panik och känner sig fast i värsta Falling down-kön och överallt skriker barn som vill ha eller inte ha och dissonansen från fyrverkeriet och karusellerna och julsångerna skär som papperskanter i hjärnan och babylon är kanske inte rätta ordet, men det första jag kommer att tänka på.
Om bloggen
- En sjuksköterskas neuroser
- Allt är generellt skrivet så att ingen kan röjas IRL.
- E-mail: nursepunx@hotmail.com
Last posts
Archives
- februari 2005
- mars 2005
- april 2005
- maj 2005
- juni 2005
- juli 2005
- augusti 2005
- september 2005
- oktober 2005
- november 2005
- december 2005
- januari 2006
- februari 2006
- mars 2006
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007